Plankornas historia

Idag har jag sysselsatt mig med plankorna.

Jag behöver ha kärran till annat. Planken har legat på kärran efter det jag fick hönshuset färdigt i höstas.

Gjort på en timme. Här ska de inte ligga länge. De här planken har flyttas omkring många gånger härpå Skorpan.

De ska ligga bakom Den Gamla damen. Måste först rensas.

Plankorna har en historia. De har varit trogna och inte rymt. Alltid ställt upp.

Långt tillbaka var plankorna skog. De hade inte en aning om sitt framtida öde. Sedan hamnade de på en brädgård.

Där hittade jag dem. Hade tittat på dem en längre tid. Den låg utomhus på brädgården. Jag fick köpa för en billig peng.

Hade göra en hel eftermiddag med att köra hem stacken med plank och brädor.

Inte nog med det. Jag fick köpa en annan stack men den levererades med lastbil.

De har fått utstå alla väder och förtjänar ett omnämnande varje år.

Ambitionen har varit att skydda dem men en storm grusar den förhoppningen.

Man skulle kunna tro att de är ruttna men det är bara på ytan de har fått de grå tinningarna charm.

Första användning var när jag renoverade vedboden. Den som jag kallar kyrkan.

Både till golvet…

…byggnadsställningen…

…och takkonstruktionen. Nästan så att jag glömt hur jag tänkte.

Norpan var med mig däruppe varje dag.

Nästa användning var till bygget av hönsens uterum. Fast där var det bara till byggnadsställningen.

Planken har bidragit på många ställen. Senast till snöplogen som blev skodd i vintras.

Plogen har vi haft användning av många gånger i vinter.

Många gånger har jag haft hjälp med att flytta planken. Här är det Nina.

Här är det Fredrik när jag skulle börja med bygget till hönsen.

Många är de som burit på bördorna.

Fredrik är en bra ersättning för en stege.

Innekatten har också varit med och lastat plank.

Det här hjälpte hon mig med på en halvtimme. Det går lätt när man är två och ännu lättare om man heter Dick.

När Dick hjälper till, kan jag ägna mig helt åt dokumentationen.

Plankorna har definitivt en framtid. Idag var det tungt. Att bära in 60 kg kattsand kändes lätt.

Det här inlägget postades i Betraktande, Katt, Sysselsättning. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Plankornas historia

  1. Kurre skriver:

    Har inte så mycket att göra med plankor nu för tiden, men i min ungdom så planka jag både in på tuben o bion. 🙂

    • Janne skriver:

      Så gjorde jag också. Bror min var en mästerplankare. Han åkte spårvagn gratis mellan Hägersten/Slussen 7 gånger en dag. Han satte sig bredvid en vuxen och såg oskyldig ut. En gång plankade jag in på en bilskrot. Som sällskap fick jag en stor schäfer. Tror jag skrivit om det om jag inte minns fel. Hur är det i Spanien, förresten?

  2. macilane skriver:

    Man säga att ditt liv beskrivs väldigt bra med plankor. Andra författare har pennor, men du plankade din berättelse, så att säga. Jag beundrar din foto-sekvens för den här historiken. Det påminner om tv-programmet IDAG OM ETT ÅR, som jag tittade på i går.

  3. Ama de casa skriver:

    Åh! Jag känner att vi borde skaffa lite plank. Dom verkar ge både sysselsättning och samarbete 🙂

    Ha en fin onsdag!

  4. Ami skriver:

    Ja, tänk vad mycket man kan göra med plankor 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s