Efter många timmars serietittande, släpade jag mig ut idag.

Mina ögon kändes fyrkantiga efter den senaste serien på 20 timmar.

Snubblade över den, kan man säga. The Crown. Hade inga förväntningar alls men den var riktigt bra. Drama/biografi när det är som bäst. Det politiska spelet är ett fördärv. Elisabeth, The Queen, har inte haft det alltför lätt. Min uppfattning om henne ändrades helt efter detta. Tidigare har man ju bara fått veta vad tidningarna förmedlat. Mestadels skvaller. Hur realistisk är den då?

The Telegraph:

”In news that is entirely not fictitious,  The Queen reportedly loves nothing more than settling down on a Saturday evening to meander through Netflix, and has had nothing but good things to say about its expensive royal drama The Crown.

Hon gillar den alltså och det är betyg nog. Hon har fått något av en upprättelse i sitt ämbete.

Det var en parantes.

Först ner till hönsen.

Vårens blomster kommer där pensionären betalar för uppvärmd mark.

Norpan ville inte följa med för det fanns räkor på upptining i köket.

Redan på håll kunde jag se filurerna. De sprang inifrån uterummet och ut när de såg mig komma.

Ni ser inte men jag. Kanske syns bättre om ni klickar på bilden.

Totalt orädda och nyfikna. Vi hoppas på kycklingar från dem.

Påskgodiset avnjöts under ett smått kacklande. Fridfullt att se.

Hönsen betalar tillbaka varje dag. De här låg en sådan där liten tuffing på. Kunde köra in handen under henne och ta äggen. Inga protester.

Nu skulle här eldas sopor. Påskbrasa och påsksmäll har jag hört talas om. Googlade. Det jag tog vara på från Wiki var följande:

Den vanligaste motiveringen till påskeldarna varit att man velat skrämma bort påskkärringar som var på väg från eller till Blåkulla.

För sent. Hon är redan hemma igen.

Påsksmäll, seden att under påskafton skjuta gevärsskott eller avfyra andra explosiva ämnen.

Varför gavs det ingen förklaring till. Jag får väl se vad som händer.

Fyrade på påskbrasan. Slängde ner en tom sprayflaska. Tog en minut och sedan small det.

Kollade bortåt fönstret för att se och höra den vanliga reaktionen. Den uteblev. Hon stod där och log. Jag gick bort. Hörde du? Ja. Vänta ska du få två burkar till, sa hon och såg ut som en nyfrälst.

Här är resultatet:

Så här såg påsktallriken ut. Slimmad till det vi vill ha. Inte en grönsak i sikte.