En lektion

I två veckor räckte det. Idag tog vi en sväng upp till kvarnen igen.

Senast köpte vi tre säckar (bilden) majs som väger 18 kg styck. Det går alltså åt knappt 4 kilo per dag. Kostnad? Det går jämnt ut med ölen som jag inte dricker längre. Inte i så ofta i alla fall.

 Vi har ju de 8 Rådjuren…

10 Koltrastar…

…och 7 Nötskrikor som gillar majs. Fåglarna är inte dåliga på att äta. Jag har hela tiden försökt få en bild av fler än 3 rådjur vid matstället. Det går inte och förklaringen fick vi häromdagen. De är grupper och kör iväg andra grupper. Sparkar bakåt som hästar. Varje grupp har sin tid vid matstället.

Efter besöket vid kvarnen åkte vi till favoritkonditoriet.

Snögubben ser inte så kaxig ut längre.

Så här såg han utför 14 dagar sedan. Det ska bli intressant hur länge julstjärnan i fönstret överlever. Kan den slå våran julgran?

Varför ska snögubben vara kaxig? Idag (20/3) är det vårdagjämning och hans dagar är räknade.

Vi är varken bud eller poliser, vi fick gå in genom framdörren.

Förra gången vi var här, frågade Lotta mig hur jag åt en semla. Jag hade grädde i större delen av ansiktet. (Hon ville inte vara med på bild och då blir det så här.)

Jag fick en lektion. Först ska man dra upp läppen och…

…och placera den  i grädden, vrida semla så att brödet kommer in i munnen. Med lite övning fungerade metoden. Jag fick ingen grädde i ansiktet och blev ytterst lycklig.

På hemvägen gick vi in i affären. Lotta skulle ha äpplen till rådjuren. Jag kollade priser och hittade dessa. I förpackning med 1 kg kostade 14.90. Det är fel äpplen, sa hon.

Det ska vara dom här stora äpplena, Gala äpplen, sa hon. Dubbla priset, sa jag (beredd med en matematiklektion) och du skär ändå i små bitar. Det ska vara de här äpplena, envisades hon. Jag tyckte det var galet alltihop, gav upp och gick iväg till kattmaten. Det var alltså den här sorten hon var ute efter. Man kan ju inte ge rådjuren vad som helst.

Varför hade jag glömt den lektionen? Hon serverar ingen skräp vare sig till människor eller djur.

Det här inlägget postades i Betraktande. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till En lektion

  1. macilane skriver:

    Det är en konst att äta semla, jovisst!

  2. Ami skriver:

    Haha, jag måste nog också gå på en semlalektion. Det är helt omöjligt att äta utan att bli helt kladdig 🙂

  3. Ama de casa skriver:

    Jag äter i och för sig nästan aldrig semlor, men den där metoden med att flema kanske funkar även på andra grejer? Jag har ofta mat i hela ansiktet när jag äter… 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s