Nu har jag tittat på film och serier i tre veckor.
Spenderat tid på soffan lika länge. Tänk att man skulle få ett gosedjur på ålderns höst.
Mellan varven har jag tunnat ut församlingen i kyrkan.
Idag ville jag vidga vyerna. När jag tömt brevlådan, fortsatte färden.
Målet syns i horisonten.
Omberg kom allt närmare. Skulle det vara plogat däruppe?
Jag stod länge och tittade. Bilderna är klickbara för förstoring.
Det var värt att åka hit idag. Runt Vättern bor en halv miljon människor.
Har inte varit här på vintern tidigare. Förra året missade jag helt.
Nöjd med utflykten styrde jag hemåt igen.
Jag hade fått rum för själen.
Janne
Flytten till landet 
Sååå vackert! Helt klart värt en tur för att se det vackra vinterlandskapet 🙂
Ha en fin fredag!
Det är mäktigt att stå däruppe. Det väste från Vättern. 🙂
Tack detsamma!
Har jag besökt säkert 10 ggr när jag under ett tag i mitt liv bodde i Linköping… Att du inte var där förra vintern beror ju på att då hade vi ingen vinter.. Problemet löst !!
Du löste min fundering. 🙂
Väldigt vackert! Och så mysigt med ett gosedjur 🙂
Trevlig fredag!
Norpan är verkligen en tillgiven liten själ. 🙂
Tack detsamma!
Det var väl gosedjuret som inspirerade dig till den här vackra utflykten, antar jag. Kul att att se att du har fått rum för själen. Då mår man som bäst ……
Man känner sig reparerad efter att ha sett något vackert i naturen. 🙂
Skulle gärna ha krupit/krypit/krypt (jädrans svenska språket!) med dej och Norpan.
Ser himla skönt ut.
Har kört utmed Vättern många gånger men aldrig i vintertid.
Dina foton är underbara!
Vi har en stund varje dag, Norpan och jag. Hon tycker det är speciellt trevligt att torka och värma tassarna på mig när hon varit ute i ruskväder. 😀
Betr. värma tassarna. När jag var liten och fötterna var kalla på vinterkvällarna,
fick jag krypa i säng med min mamma (änka) och värma tassarna. Det är sånt man
saknar, när man blir ensam. En kram då och då ….