Oftast är det trevligast att minnas de bra jularna. Nu är det för länge sedan men ju äldre jag blir dyker det upp fler gamla minnen. Jag ska berätta om några skräpjular.
Vi bodde i Björkhagen i slutet av 50-talet.
Jag önskade mig en hel bit ost av morsan i julklapp. När jag fick paketet visste jag inte vad det var. För hon skulle väl inte köpa en ost till julklapp? Det var ganska tungt för sin storlek och lustig form. När jag frilagt det ljuvliga innehållet, tog jag genast en rejäl tugga av den. Och en till. Det blev flera. Smaken var inte som den brukade. När äter ost, ska man skära en skiva så nära osten som möjligt. Då får man den rätta smaken. Jag mådde illa resten av den julaftonen.
En annan sådan jul var denna.
Jag önskade mig en speciell vagn till modelljärnvägen. När jag såg paketen, som hon hade gömt i garderoben, kände jag igen formen på just det paketet. Hade hon köpt rätt vagn? Jag var tvungen att tjuvkika i paketet. När vi öppnade paketen senare, tittade morsan förväntansfullt på oss. Jag fick låtsas att bli överraskad. Jag kände mig falsk hela julaftonskvällen.
Nästa jul är en av de värsta. Det föregående var småsaker.
Grannen mitt emot där i Björkhagen var inte rolig. Speciellt inte på storhelger. Då dracks det brännvin till förbannelse. Först var det skratt. Husen var lyhörda. Sedan byttes skratten i att slå i dörrarna. Kvinnan skrek som att hon höll på att bli mördad men det syntes aldrig något på henne.
Av allt oväsen såg morsan ut så här fast i yngre upplaga. En jul trodde mor att de hade dörren till farstun öppen. Hon tittade ut i farstun och därnere stod deras tre barn. De hade flytt fältet. De fick komma in till oss. De satt där i soffan med stora runda ögon. De fick julgodis naturligtvis. Om jag inte minns fel, gjorde mor smörgåsar till dem.
Den yngsta flickan kan inte ha varit äldre än 4-5 år. Jag kallade henne för Molly för hon var lika söt som Mimmi Pigg (Molly).
En gång ringde morsan till snuten.
Det kom och hämtade den något överförfriskade. Det blev tumult i trappuppgången. Han försvann senare och då blev det lugnt.
Nu är det julafton 2017 och här kommer det gå lugnt till.
När jag skulle slå in ett par julklappar till Kommandoran, låg Norpan på köksbordet.
Hon vägrade att flytta på sig.
Paketet blev så här i brist på utrymme. Ser ut som att en 5-åring varit i farten.
God Jul!
Janne
Flytten till landet 
Vilka minnen! Din mamma var en godhjärtad kvinna som förbarmade sig över grannens små barn.
Vi önskar er en riktigt God Jul!
Stackars barnen. Många barn som har det så där i jultider.
God Jul till er!
Åj då – Jag trodde du hade slagit in Norpan i paketet! 🙂
Mor hade matservering; 30-35 stamkunder (nästan 100% ASEA arbetare).
Det var alltid några ungkarlar, som inte hade nånstans att gå på julafton,
och de blev bjudna på julaftonsmåltid. Det serveras aldrig sprit utom lite´ glögg.
På den tiden var det motbok, så sprit var inte bara att gå ut och köpa – tur nog.
Hoppas ni hade en fin jul där på Skorpan!
Det var fint gjort av din mor. Var fanns ASEA då? Har för mig att ASEA vara stora i Västerås. Motboken kommer jag ihåg. Alla hade väl en. Min mormors såg jag för min far gjorde någon slags byteshandel med henne. Mormor drack inte starkt men hennes ranson försvann ändå. Vi har haft en toppenjul här. Hoppas att du också haft det!
Västerås var huvudkvarteret för ASEA. Ludvika blev huvudkvarter för
högspänningsapparater, som exporterades över hela världen. Montörerna
blev väl beresta. – Långt senare övertogs det av ABB.
Ja, motboksinnehavare, som inte drack, gjorde ”stora” bytesaffärer.
Såg aldrig en motbok. Drack aldrig när jag bodde i Sverige; kom aldrig
på frågan. ”en rök- och spritfri ungdom”. Snart 90 år!!!
Drog ni år kyrka i morse? Mäktigt att höra orgeln pumpa fram
”Var hälsad sköna morgonstund …”
Vi missade julottan. Igen. Har bara varit på julotta en gång och det var i min ungdom. Orgelmusik har jag på flera skivor. Den är mäktig.
Ja fy så mycket tragik det finns, långt ifrån alla som har fridefulla jular. Din mor var verkligen en omtänksam kvinna.
Jag var expert på att gissa innehåll i paketen (som var bra omskakade innan det var dags att öppna), men jag tror aldrig att jag öppnade och tjuvkikade? Nej, det kan jag inte ha gjort, ligger liksom inte i min natur… 🙂
Jag jobbade med en tjej som hade fått femma (enligt gamla betygssystemet) i paketinslagning. Haha! Jag visste inte ens att det fanns som ämne? Hon hade gått kontor- och distribution om jag inte minns fel. Ditt paket hade nog blivit en etta. Högst. 😀
God fortsättning på julen!
Ama´s natur ligger inte åt det hållet, det vet vi. Den ligger mera åt det polisiära hållet. Tänka sig att jag ändå gick fem år i Bromma Pappslöjd efter grundskolan. Rektorn där skulle gråta blod om han kunde se mitt paket.
Tack detsamma!