Idag åkte vi upp till samhället. Bara detta är en nödvändig utflykt i vår tillvaro.
Lotta gick till ICA och jag tog den effektiva vägen. Satte mig i bilen med det inhandlade. Knäppte upp en burk öl och filosoferade. Vinden var kraftig från väst och granarna framför mig dansade rock´n roll. Fasiken så dyster månad i julens närmande. Förr i tiden var det annorlunda.
Det hela tycktes bli svartvitt.
En buss i Hammarby på väg mot Björkhagen i den nyfallna snön. Ingen kaos på 50-talet.
Det här har jag sett i verkligheten i Stockholm. Inget gnäll. Det var vinter helt enkelt.
Vi ungar älskade när de stora maskiner kom.
Den här minns jag speciellt. Den var stor, mullrade och doftade maskin. Kunde stå hur länge som helst med påföljder som jag skrivit om HÄR.
Så var det alltid en gammal man med också. Som 5-åring såg jag det. Hade studerat dem.
Alla dessa gubbar som gick och putsade det som inte maskinerna klarade av.
Lotta var fortfarande kvar på ICA och tankarna spann vidare i den kulna eftermiddagen i december.
Fick i alla fall en skymt av den nya tiggaren när jag var ute på en sväng.
Fortsättning följer…
Vilka härliga gamla bilder! Och grantomten var ju superfin! Kanske måste jag skaffa fram lite granris och bygga en sån… 🙂
Ha en bra lördag!
Det grejar du men var får du tag i granris? I julkrubban kanske? 🙂
Tack detsamma!
Den småländska julgranen på torget vid krubban var stor och ståtlig i år. Och Anders har en sekatör… 😉
Vilka härliga minnen! Och den där tiggaren var ju riktigt söt 🙂
Ha en fin kväll!
Betydligt sötare än den som satt där tidigare. 🙂
Tack detsamma!
På den tiden kunde karlarna grovjobba – Inga gymbesök nödvändiga för
att hålla musklerna i form. På skogvaktarbostället fick Mamma skotta sej till
lagår´n för att mjölka korna vid ljuset av en karbidlykta.
Det behövdes inga gym på den tiden och hade det funnits så hade de varit tomma. Folka arbetade sig starka och trötta. 🙂