Idag har jag inte gjort något. Absolut ingenting gjort.

Utom att ha släppt ut hönsen och fyllt på färskt vatten och fyllt på foder.

Släppa ut- och in katterna räknar jag inte heller som göra. Ladda batterierna har sin tid.

Jag återkommer till gårdagens inlägg då jag raljerade över ”läkaren” på vårdcentralen. Kommandoran hade ont i sina tummar. Som personlig assistent är man ytterst beroende av sina händer. Hon hade värk och kände att hon inte klarade av sitt arbete. Vi gick till vårdcentralen för att träffa en läkare. Jag hängde med hela tiden, för hon har en förmåga att tona ner sina besvär. Så blev vi tilldelade denne igår omtalade* läkare. Han lyssnade inte på oss. Han tittade på hennes händer men sa ingenting. Han kollade på sin skärm och sa att han bara kunde sjukskriva i en vecka. Ingen diagnos. Ingen hjälp i övrigt. Allt på svenska/engelska. För övrigt tyckte jag han var nedlåtande. Ilskan i mig växte. Jag hade faktiskt lust att banka på fanskapet, men då hade jag blivit som dom som inte tillhör samhället:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hot-och-vald-pa-sjukhus-inte-bara-ett-storstadsproblem

https://www.sydsvenskan.se/2017-09-24/sjukhus-skarper-bevakning-efter-hot-och-vald

https://www.vardfokus.se/samlingssidor/hot-och-vald-i-varden/

Listan kan göras lång. Ni kan googla själva på ”våld i vården”.

Vi åkte hem till Skorpan och slickade såren. Ringde dagen efter till vårdcentralen och bokade ny tid. Förutsättningar: Inte han, en som kan svenska och helst en kvinnlig läkare. Bara för att försäkra oss. Hon fick en ny tid hos en kvinnlig läkare med resultatet sjukskrivning, röntgen, utredning och hjälp mot besvären. Dessa läkare som inte kan svenska är faktiskt en pest för äldre människor. Är de dessutom nedlåtande mot kvinnor, kan de rulla ihop sin mattj.vel och dra åt h-vete.

*Omtalad. Jo det var fler som var missnöjda. Han syns inte längre. Förhoppningsvis har ha rullat ihop sin matta och….