En mobbad gran

Kommandoran har pratat i en vecka om granen som skall stå på baksidan. Hur fint det är.

Något av en förtäckt order till mig att skaffa en gran. Behöver inte åka så långt. Grannens granodling finns bakom Den förbjudna staden och där får jag ta. Granar växer mycket på ett år. De största kan man snart ställa på ett torg.

Här gäller det att hitta en liten gran. En gran som kommit i skymundan. En mobbad gran. Inte svårt att hitta en sådan i djungeln av stora saftiga granar. Förr i tiden, tog jag ofta ”tycka-synd-om-granar”. Det där som annars inte hade haft en chans att få vara med och fira jul.

Vi ska suga det gottaste ur den. Småfåglarna brukar sitta i den och vänta på sin tur till fågelrestaurangen Birdie-nam-nam.

Nu får den stå där över påsk. Då satte vi fjädrar i den. Granen gick till vilan den 8:e maj efter 5 månader i tjänst. Så kan man bara göra om man bor i skogen annars kommer bilen från hospitalet och hämtar en. Kanske.

Alla ljus fungerade i år. Bara en sådan sak är att vara tacksam för.

Kommandoran sa också att det är fint när vi har ljusgardinen på verandan. Den kom således också upp idag.

Det här inlägget postades i Betraktande. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till En mobbad gran

  1. Jari skriver:

    Ljuvligt!

    • Janne skriver:

      Haha, ja det var ljuvligt att gå i den täta granskogen. Det doftade ljuvligt och stack överallt så där härligt. 🙂

  2. Ama de casa skriver:

    Vad fint att ge den mobbade granen ett livsviktigt och långvarigt (hyfsat i alla fall) uppdrag 🙂

    Ser mysigt ut där hos er nu 🙂

  3. Ami skriver:

    Haha! Jag gör som du….tar den mobbade granen 😀 Kan liksom inte se den stå där och se ledsen ut!
    Det ser så ombonat och mysig ut hos er!
    Ha en fin kväll!

    • Janne skriver:

      Bra! Då är vi två som tänker på de arma granarna. 🙂 Vid det här laget kanske du sover, så jag säger God natt!

  4. Ruth i Virginia skriver:

    Åj, va fint ni har det därute på landet. Ljusgardinerna är jättefina.
    Utegranen magnifik! Gillar granar utomhus. Och som du säjer, va´
    gott det det luktar av av färska granar och tallar. Kommer ihåg när
    min skogvaktarfader kom hem från skogen och han tog av benlindorna
    (det sticks i barrskogen) luktade det jul när som helst.

    (synd att så få kan se, hur mysigt ni har det)

  5. Ruth i Virginia skriver:

    OK – Min far var anställd av Billerudsbolaget att sköta deras skogar i Grangärde-
    trakten (Bergslagen). Vi bodde på ett skogvaktarboställe, Kybäcksheden, som låg mitt
    i skogen (svårt att hitta även i dag). Det fanns varken elektricitet eller vatten och avlopp.
    Fotogenlampor, en djup brunn och utedass. Skogvaktarn skulle också var småbonde,
    vilket betydde att min mor fick ta hand om ett par kor och höns. En gullig griskulting kom
    på våren och slaktades på hösten. På vintern kom det karlar fr Dalabyarna och jobbade
    som skogshuggare, då deras gårdar vilade vinter. Dom bodde i en stuga i närheten;
    köpte mjölk av oss.
    Annars fanns det inga grannar alls. När min bror började skolan, fick han gå några
    kilometer till Skallbergs station och ta tåget till Björbo. – Far dog av hjärtslag, när jag
    var 4 1/2 år – min bror 4 år äldre -. Vi fick bo kvar ett halvår, sen var det bara att ge sej
    iväg och börja ett nytt liv utan några s.k. säkerhetsnät för änkor. Billerud gav mor en
    liten summa. Änkepension fanns ej.
    Tur nog had jag ”valt” en fantastisk mor. 🙂

    • Janne skriver:

      Oj, det kan man kalla ett hårt liv. I synnerhet efter att din far gott bort. Bra att du hade en sådan rejäl mor! Tack för att du berättade! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s