Idag blev det en höjdardag. Liften stod ute och väntade…och väntade. Först var det uppgång och fixa frukost, servera katterna och när uret passerat halv nio; skrämma upp dököt…Kommandoran.

Vi har en ny väckningsprocedur. På med ovanstående*, högsta volym så att sängen däruppe skallrar. Effektivt och behagligt och det var Kommandoran som började. Genialiskt och inget tjat.

Innan utgång utan den invanda tuppluren. Spelar ingen roll om jag är hemma, borta, på fest eller statsbesök. En halvtimme.

Det tog inte lång stund förrän jag var ute och uppe i något av ett hökperspektiv. När jag såg det här …

… flimrade en bild förbi. Inte en tanke vidare.

Släpa bort mellan varven. Mulle är min ovärderliga hjälpreda.

Jag tycker det blev bra. ”Beskärningen” har jag lärt av en fd kollega. Kommandoran ville ha bort hela trädet.

Inte, för jag håller katternas intressen högt.

Sara kan ligga där i timmar och mysa.

Nu stod liften på plats och min blick fångade grenarna över taket på gästhuset.

Det här är bara början. Grova grenar tas med motorsågen vilken har en kedja som har tjänat ut.

Stack upp till samhället för att skaffa en ny kedja. På vägen hem stod timmerbilen och lastade.

För 5-6 år sedan, hade jag blivit irriterad. Nu backade jag undan och njöt. Dessutom var radion på. Kollade hur smidigt han lastade. Inget schabbel där inte. Nu är jag irriterad på helt andra saker. Kanske skriver jag om det någon gång.

För en månad sedan, såg det ut så här på bägge sidor om vägen. Snacka om trädallé.

Dagen hade gått. 17 tog jag en bild ner mot Den förbjudna staden.

* https://www.youtube.com/watch?v=b4GoX6hbgqk   (Roy Orbison The three bells)