Nu är jag inne i slutfasen på hönshuset. Upphetsande. Invigning och champagne med hönsen som värdar.

Småfilande till förbannelse. Ger mig inte. Ska bli som jag tänkt mig.

Tro nu inte att jag visste hur jag skulle göra när jag satte igång. Jag har nött baken på kontor i 45 år inom IT. Till frälsning finns nätet där även en idiot kan lära sig bygga en atombomb. Kanske.

Vattbräda. Fast på Skorpan blev brädan en plåt.

Takfotsplåt. Skall få vattnet att sirligt rinna ner i hängrännan.

Nu har jag bara gaveln kvar att klä in med panel. Och att lägga tillbaka några plattor därinne. Och att riva ställningen. Och att sätta i de sista sex fönstren. Sedan skall vi fira!

Gick hem till Kommandoran däruppe på kullen.

Det första som jag tog in var…

…doftljuset som stod där bland de lantliga tillbehören. Kände mig välkommen hem.

När jag kom in, doftade det jul i hela huset. Hon hade läggen på spisen. I recepten säger de 10 korn kryddpeppar. Fjantigt. Hon har i två nävar och det är då det doftar jul och då blir det gott. Bah! 10 korn är ju som intet. Vi ser många matprogram och de flesta torskarna kryddar för lite. Läggen ska koka en timme per kilo. Gärna något längre.

Kommandoran stod där och tärnade kålrötter. De kräver koktid och bör ner i grytan i smått format.

I med rötterna och koka i spadet från de kokade läggen. De ska koka en timme längre än potatisen…

…som läggs ovanpå rötterna i samma gryta. Totalt 1,5 timme klart, färdigt slut. (potatisen har ångkokat en halvtimme). Pressa det hela och ni har fått en ljuvligt rotmos. Kryddningen kommer med spadet från läggen som det kokades i.

Sedan serverades middagen; Kom och ta dig nu. Det inte värt att jag säger ”ta du”. Nej, jag tar ”lilleturen”.

Tillbaka till hönshuset. Har ägnat 2,5 månader, 5 timmar varje dagen och några kronor.

Det är mitt flaskskepp som hönsen kommer att gilla. Jag vet. Det är min lön.