Det började för någon månad sedan.

Kommandoran snappade upp ett litet blad i brevlådan som hon vred…

…och vände på. Det hela lät trevligt. Billigt också. Vi slog till. Anordnad bussresa med en liten produktpresentation. Den beryktade julmarknaden drog oss. En av det bästa…

…med svenska hantverkare. Gediget arbete. Inget indiskt barnarbete här som lägger sordin på julstämningen. Lite annorlunda från de vanliga schajasmarknaderna som står en upp i halsen.

Det var våra förväntningar.

7.05 kom bussen inglidandes på torget i samhället. Vi satt i bilen och lyssnade på radio. Fy f.n vad jag hatar dessa morgnar när telefonen spelar en trudelutt 05.30 och när man får ligga räkna ut hur många gånger man kan snooza.

Inne och det var samma resesällskap. I alla fall till det yttre. Sedan förtätades resesällskapet med ett antal stopp, bl.a. i Gränna. Inget mer att säga om det för vi somnade i godan ro.

Efter några timmar framme i Götene* och första anhalten. Församlingshemmet. Ser livat ut. Fattas bara ett foto på den avlidne och en pärm med kondoleanser. Fika och en liiiiten genomgång av produkterna.

Parantes:

Fika med ”fralla”. Nä, det där kallar jag fika med spånskiva.

Googlar man på småfranska, så får man fram detta. Fortfarande helt fel.

Det ska vara en sådan här. Med ost eller skinka. Eller ost och skinka. Sverige är förlorat till idiotbagare som inte förstår vad en småfranska är.

Det är sådant man får tugga i sig.  Såsom livet i helhet.

Slut parantes.

Efter fikat (80:-) kom han till tals. Imponerande kunnig i hur man mår när man åldras. Hörbara argument. Jag kände mig närmast som ett krälande kadaver. Allt stämde in. Kommandoran är mera kallsinnig.

Sedan skulle det bli andra visor. Fortsättning följer i morgon.

*Götene trodde jag var en förort till Göteborg. 15 mil emellan.