Idag gav jag mig ut på trädgårdsarbete.

Trädgård och trädgård, snarare en ohyfsad missväxt.

Synnerligen okvalificerat arbete. Fördelen är att man kan tänka på annat. Tänkte på dagarna när sonen Tommy var här med sina pojkar Lucas och Linus.

Det började redan när de fick se kiosken i Den gamla damen. Är den färdig? Ska vi måla den? Sedan fick de se hjulen. Kan man åka i den?

Det regnade av och till. Vi satte igång med att bygga ett golv i kiosken.

Blev gjort på några timmar. Alla hjälpte till.

Sedan blev det åka korvkiosk av.

Varje dag. Kan vi åka korvkiosk?

Flera gånger om dagen. Hjulen räddade kioskbygget.

Finurliga som de är, kom de på att de kunde sälja från kiosken. En kiosk är ju ändå en kiosk. Det såldes teckningar, blommor och stenar. Småpengarna gick åt.

 

Glädjen var inte att missta sig på men här verkar tro att de åker i ett dass.

På mornarna hade de annat att pyssla med. Kom att tänka på att jag inte har en enda bild från middagsbordet. Ändå blev det frukost, lunch, fika, mellanmål och middag alla dagar de var här.

På kvällarna spelade vi schack. Tommy vann med 2-1 i partier.

Den enda bilden på ätande är den här…

…när vi var i folkparken och tittade på veteranbilar.

Gränna hann vi också med.

Det sista vi gjorde innan de drog sig hemåt var att åka korvstånd…

…och köra Mulle.

Det var också populärt.

Sedan åkte de. Jag hängde på.

Vi måste avsluta traditionsenligt på flygmuseet i Linköping.

Där fanns en avdelning som vi inte sett tidigare. Bygga egna flygtyg…

…och prova dessa i en fläkt som blåste rakt upp.

Grabbarna var nog lite trötta och…

… längtade säkert hem till sin mamma som jobbade de här dagarna.

Spåren av kioskåkandet finns kvar.

Tack för besöket på Skorpan!