Idag fick jag ögonen på eldningstunnan.

Den är slut och plåten och illa åtgången. När Kommandoran hänger tvätt, har Zeke eldningsförbud. En och annan ”tom” sprayburk har hamnat där också.

Förbudet gäller det också men det är omöjligt att motstå rackartyg.

Dessutom står den nära vedboden. Kanske inte så smart att elda veden på annat ställe än i vedspis och kakelugn.

Har fått en ny tunna i rostfritt av svärsonen Greger. Han är specialist på eldningstunnor och rackartyg. Han har pratat om en fläktdriven turbotunna. Då brinner det fort även om det är surt.

Nu har jag hittat ett ställe där den ska stå. River den gamla röken som var förra ägarens projekt.

Så har vi rackarkatten Norpan.

Härom kvällen gick jag ut för att titta efter henne. Hon hade varit osynlig sedan morgonen.

När man ropar på Norpan, kommer alltid Truls.

Gick ut senare med en ficklampa. Vi har väl blivit lite pjoskiga med henne efter händelsen i vintras då hon var borta i 17 dagar. Vems lysande ögon syntes där i mörkret? Gick närmare och där satt Norpan i trädet bakom husen nere i Den förbjudna staden. Hon var skärrad. Kanske uppjagad av en räv. Klättrade t.o.m. ner och ut på en gren där jag kunde nå henne. Har aldrig hänt tidigare.

Igår var hon ute en stund på morgonen. Vi höll henne inne på kvällen. Så här ser en sur klatt ut.

I morse släppte vi ut henne. Hon visar sig inte med risken för att missa nattjakten. Hon är listig, kattrackarn.

Nu till ett erkännande.

Det här är grannens mark på på bägge sidor om vägen.

Här har jag slängt ner alla stora stenar som fått ta farväl av Skorpan. Flera ton. Kallar det för stenhelvetet. Detta är inte ett rackartyg. Kanske ett otyg.

Det finns mycket mossbeväxt sten där sedan tidigare.

Jag plockade i alla fall inte blåklockan som växer på hans mark.

Nu ska jag gå ut och kolla efter katterna. Kl 04.30 hörde jag henne på fönsterblecket.