Idag ställde vi klockan på ringning igen. Vi skulle få besök.

Strax före 8 tryckte jag näsan mot fönstret. Det slamrade nere vid vägkröken.

Det här skulle bil kul hela förmiddagen.

Vad lätt allt går med en grävmaskin där man kan vinkla skopan. Lätt och lätt, han har kört grävmaskiner i 45 år.

Det gick med en rasande fart. Plattorna försvann i ett nafs.

Och grävmaskinisten också. Allt var uppfyllt enligt önskemål.

Han passade på att lägga ner Kommandorans odling i pallkragar när han ändå var i farten. Nu blir det lättare att klippa gräs. Jordgubbarna kan vi köpa på ICA.

Truls såg förvånad ut.

Han såg knappast glad ut.

Resten av dagen ägnades åt sortering.

De här skall till ett ställe där jag slipper se dem.

Stenar gick till mitt eget lilla stenhelvete vid kyrkan.

Äntligen, men det finns en del kvar att göra. Det är bara början.