Som en lus på en tjärsticka släpade jag mig ut igår. Kunde inte vara inne längre.

Gick mest omkring och tittade. På några dagar hade påskliljorna slagit ut. De fanns här när vi flyttade hit och kommer troget upp varje år.

Gick ett varv runt kåken. Truls hängde på.  Norpan har lämnat över stafettpinnen som ”följa-med-katt”.

Där kom hon med full kareta. Bara för att visa sig och få ett ”duktig katt”.

Hon lägger all tid ute på jakt. Hon tar fortfarande en mus om dagen men är borta länge. Snart jagar hon väl utsocknes.

När jag tittade åt andra håller såg jag Sara. En riktig krumelur. Kände mig inte ensam, som ni förstår.

Det kändes ruggigt i luften. Funderade på att tända en brasa i tunnan. Som tur var fick jag se tvätten. Röklukt i tvätten hade renderat i ett spöstraff.

När jag kom till sydsidan, undrade Kommandoran vad det var för lufs som gick där och skrotade. Hon höll på med att bädda rent i sängen.

Sedan kom jag till framsidan men innan jag gör något där…

…måste det bli färdigt härinne.

Står där vid visionen. Nu eller aldrig. Allt med sten ska bort. En grässlänt ska ersätta. En veranda i trä intill huset med en trätrappa.

Ja men, det här är för trist och skämmer.

Provborrade för att se hur långt ner berget är. Där tog orken slut.

Igår, när vi tittade på premiären av Sveriges yngsta mästerkock, fick vi se att…

…barnbarnet Elsa var en av deltagarna. Matprogramsnördar som vi är, blev det en stor bonus.

Till påsk har vi klätt julgranen till en påskgran.

Glad påsk från oss på Skorpan!