Idag skulle det bli skogsarbete. Det tänkte jag igår. Planerat light skogsarbete.
MEN. Har du inte sette att the car took a pee? Blood! Fy faen ska du outelli skooogen och tramseli tramsa när de är såntelli sånt?
Den hade verkligen gjort det. Pissat ut röd glykol Longlife för 507 kronor rakt ner i backen. Så långlivad var den.
Om det ändå hade varit det där rödvinet. Då hade jag hämtat Kommandoran och två sugrör.
Tja, man ska väl inte gråta över spilld glykol men nu satte hjärnkontoret igång.
Kunde snabbt konstatera att det inte kom från motorn utan bakom men dessbättre framför förarsätet. Fyllde på en halv liter till och startade. Inte en droppe på pappskivan.
Gick in och fikade. Kommandoran fick se att Truls stod vid glykolfläcken. Kastade mig ut. Vidöppna dörrar. Norpan hängde på. När hon kom ut, sa hon ”droiiii”. Hon fattade inte att hon var ute, stod stilla nedanför mig. Fångade henne och bar in henne. För kallt för henne.
Truls sprang iväg.
Täckte för glykolfläcken med ett gammalt element. Longlife glykol är garanterat shortlife för en katt. Katter vill gärna slicka på glykol. Giftigt. For en sväng till samhället och köpte mer glykol till bilen. Värmen helt avstängd eftersom jag misstänker att värmepaketet läcker. Träffade Lill-Babs på OKQ8. Hej du, kul att se dig i verkligheten, sa jag. Detsamma, sa hon. Vi utbytte några artighetsfraser. Hon var på turné, Örebro igår och Helsingborg idag, +75 och kvick i svängen med en lantis i sina skitigaste kläder. Jag har alltid gillat henne men det sa jag inte. Tror hon förstod utan en massa insmilande.
Fyllde på 3 liter glykol till och fastighetsfövisade bilen. Dit ner går inte trollen.
Backade undan mellan varven och kollade. Inte en droppe. Skönt.
‘
Nu kunde jag släppa det. Det blir någon annans levebröd. Sånt är livet.
Fast ibland önskar jag att vi haft en fräsch Amazon. Då skulle det inte bli någon annans levebröd.
Nu skulle här lastas av och köras ut foder och frön från kvarnen.
Men fy fasen vad det skramlade.
Rattling=trouble.
Mekade isär och hittade det som satte fräs på dagen.
Lagat på en halvtimme. Kände mig som Maciver. Koppartråd och lödtenn har ersatt Plastic Padding och hönsnät.
Se och hör:
Ja, sånt är livet på Skorpan. Ibland glider man och andra dagar får man utmaningar.
Inte blir det sämre av att man har trollen runt benen eller i närheten.
Jag älskar Skorpan och allt med det.
Ikväll var det schlager, så låt oss lyssna på musik när den var som bäst.
Bonus:
Janne
Flytten till landet 
Snygg räddning av katterna där! Men hur kunde det rinna ut en massa glykol (som inte alls var longlife!) och sen inte rinna ut mer? Hade du möjligen fyllt på vid sidan av? 😉
Jag tror att Lill-Babs hade velat höra att du alltid har gillat henne. Då hade du säkert fått en kram också 🙂
Jag fyllde på glykol vid macken. Säkert satt Lill-Babs där inne vid fikabordet och tittade på. Vad hon sa, kan jag nog tänka mig. Till macken körde jag med glykolbrist och med värmen avstängd redan då.
Och var är selfien med henne, förresten? Vad är du för en bloggare… 😉
Selfies med kändisar är för amatörer. 🙂
Vilken tur att du hann få undan Truls….hemska tanke annars 😦
Lill-Babs har jag också alltid gillat 🙂
Ha en trevlig söndag!
Det kunde gått illa men han fick inte i sig något för han är piggare än piggast idag. 🙂
Detsamma till er!
Det sägs att livet på landet är rofyllt och lugnt,
men när jag läser om vad du har för dej, tvivlar
jag på det i högsta grad.
Det tekniska du skriver om, är latin för mej, men
den sista bilden av älskade Skorpan är helt underbar.
Jo men för det mesta är det lugnt här. Har aldrig haft det så rofyllt som nu.