Så småningom kom jag ut. Det är så skönt att ta det lugnt på förmiddagarna. Mitt göra ute, så här års, börjar efter 12 och varar till mörkrets inbrott. Då förstår ni.
Stack upp till bilverkstan så han får ordna mysteriet med den gäckande motorlampan en gång för alla. Det finns många uppslag nu.
-Vad tomt det är….
-Den här veckan är alltid tom, svarade han. Hörde en forskare säga att just den här veckan är den fattigaste veckan på hela året och idag är det den deppigaste dagen.
Åh här står jag min dumme j.vel, tänkte jag. Såg en bild av en karusell i huvudet samtidigt som det spelades upp en passande melodi från minnet:
Skämt åsido, han tillhör inte skojarna i branschen. Fick en tid senare i veckan.
På radion (p1) var det ett program som handlade om demografin i Sverige. På fredag passerar vi 10 miljoner. Före jul trodde SCB att det skulle inträffa i februari men det går visst undan. Programmet var intressant så jag körde en sväng för att lyssna klart.
Vägen mot Tranås är fin. Speciellt på vintern.
Kom fram till Boet. Här bor alla Boetboendes. En del är kanske inneboende i boet hos de boende i Boet.
Kom att tänka på att det finns en stor bilskrot i Boet. Jag åkte dit. Kanske har de ett förarsäte. Det är slitet och det är inte undra på. Jag har ju, som sagt, en åkomma.
Snyggt och prydligt.
Därinne satt fyra snubbar och stirrade i sina datorer. Min förfrågan besvarades på en minut. Ja, det fanns många men fel färg och för dyrt.
Gick ut igen och tittade bortåt gården där skrotobjekten stod.
De är 20 anställda där (bra) som skruvar, lagrar och katalogiserar. Finns med i bildelsdatabasen som kan nås på nätet.
Bilarna inväntar den sista vilan.
Sedan blir bilen ett minne blott.
Tänkte på den tiden då man fick gå in och skruva själv.
Man gick in i det lilla huset till höger och frågade om de hade… Du får se efter själv och så nickade de inåt de uppställda bilarna. Resväskan med verktyg släpades med in. På vägen ut gick man in och visade man upp det man frågat efter. ”Får jag några tior” eller i värsta fall några hundringar. Så gick man ut med den bortskruvade delen i näven och en mycket tyngre resväska i den andra. Bilden visar Sollentuna bildemontering. Där har de fortfarande självplock men jag tror inte tricket med resväskan funkar längre.
På vintern skruvades inget mer än nödvändigt.
Det här var bilskrotarnas Ullared, bilskrotarna i Gladökvarn. På vägen ut dit…
…fanns det en korvmoj med det bästa för en bilskrotsfarare.
Tänk att ha fått varit med på de riktiga bilskrotarnas tid. Lucky me.
Janne
Flytten till landet 
Håller med, det var roligare förr.
Hittade en komplett 2 cyl V Indianmotor på en tipp, var väl inget o ha tänkte man då i början på 60-talet.
Är väl värd sin vikt i guld ( något överdrivet ) nu om det finns nån att få tag i.
Man hittade en massa roligt på tipparna då, nu finns det väl bara fyllnadsmassor, resten återvinns väl.
Är nog bra för miljön men sämre för sakletarna.
Det var bättre för. Utom för miljön. Fick du igång motorn?
Som 12-13 åring så var man inte speciellt intresserad att släpa hem ett sådant schabrak.
Nåt år senare hittade jag en 125 kubik som jag satte på flakmoppen, fy faan va det gick, rent livsfarligt, man behövde 2-3 filer när man passerade 70kmh.
Haha. Måste varit en härlig känsla i starten, de där första 10 metrarna. Du försökte inte lägga något tungt på flaket för jag kan tänka mig att den blev för lätt fram…
Den där bilskroten verkade inte alls som nåt Ullared i mina ögon och jag kände inte alls nåt behov att åka dit. Inte förrän jag såg den sista bilden – mums!
10 miljoner? Jag lärde mig i skolan att det är 8 miljoner människor i Sverige, och i mina ögon så kommer det alltid att vara så. Inte lärde dom väl ut fel i skolan? 😉
Det blev många tunnbrödsrullar där på den tiden man åkte runt in bilar modell Plastic Padding.
Om man då tittar på kurvan (bild 4) kan man räkna ut att du lärde dig detta i mitten av 70-talet. My name is Sherlock… 🙂
Jag tror jag lärde mig det redan i slutet av 60-talet. Man rundade väl av uppåt så att kunskapen skulle hålla i sig några år 😉
Det var ca 6 miljoner ”på min tid”.
Varm korv är ALDRIG fel! Längtar! Suckar !
Önskar jag kunde skicka över en till dig. ”På min tid” tolkar jag som att det var då du bodde i Sverige. Annars är din tid nu och framöver. 🙂
Såna där bilskrotar har jag ”tyvärr” också besökt….suttit många timmar i bilen medan Patrik varit inne och skruvat 😀
Haha, men du följde med iaf. 🙂
Se Ruth’s kommentar nedan. 🙂
Ami, Ami – det där låter inte alls bra. ”Patrik varit inne och skruvat”
Fy på sej Patrik!
Haha.