Ni har väl förstått, att katten Truls är en värsting. Borde ha insett det vid avhämtningen, double trouble. Så är det i naivitetens tidevarv.

Känns igen på den skumma blicken och det vita morrhåret.

Många är de blomkrukor som hamnat på tippen.

Säg något och man får alltid samma respons.

Hehe, Kommandoran har kapitulerat och gått över till tygkrukor. Jag själv ställer mig på Trulsens sida i fråga av utplånande.

Storstadsfenomen. Ha grönskan inomhus. Men här!? Man behöver bara lyfta blicken och titta ut! Vi har miljontals grönska att titta på. Ett av mina delprojekt är att göra fönstren kattvänliga.

Projektet är redan uppstartat. Här sitter Norpan i timmar och drömmer sig ner till Den förbjudna staden. Men, hon är ännu för skör och tunnklädd.

Tillbaka till Truls, oreda tycks vara hans motto.

Häromdagen blev jag trött på honom. Satte honom i buren när…

…Norpan var ute på en frivända och snaskade delikatesser.

Jag hade brustit i tillverkningen. Hade snålat på märlorna. Katten var ute på 5 sekunder, blev platt som en mus och kröp ut under det tänjbara nätet. Jag såg hur han överlistade mig. Nu kompletterat med märlor.

Igår försökte jag ta en bild av Sara utan Truls. Tja, det ju gick så där. Det vita morrhåret tar alltid fokus.

Nu garvar jag bara. Kan inte bli värre. Eller?

Kommandorans hörna för kontakt med omvärlden.

Med ett brak så blev det mindre prylar. Totalförstörd medelst katt. Katter gillar ju att sopa ner saker på golvet, men en skrivare? Nåväl, jag är skyldig honom ett stort tack, för jag har aldrig gillat den där skitskrivaren.

Dessbättre hade jag ett tillgodokvitto på Netonnet. Vi måste kunna skriva ut våra Yatsyprotokoll.

Började installera skrivaren långt närmare golvet. Såg att ”Mörkrets furste” rörde sig i ögonvrån.

Det hanns inte ens med mer än att pipa till i apparaten, så hade Truls införlivat den i sina framtida ”objekt”.

Men vad gör väl detta dagen när det serveras uppesittarsnacks av Kommandoran?

Hade vi valt bort Truls, hade det blivit trist. Han förser de gamla med adrenalin.