Igår var jag upp vid Kråkeryd och tog några bilder med telefonen.

Fick en julklapp i förskott av Kommandoran för den gamla var det dåligt ljud i. Knappt hörbart. Sågspån och telefoner är inte heller en bra kombination.

Solen gjorde allt för att tränga igenom molntäcket. Stämningen var höst.

Fast inte här i samhället. De här äpplena har klamrat sig fast.

Mycket har fått vara nu en månad. Ändringen av plogfästet, t.ex.

I verkstan ser det ut som en rövarkula. Lite jullikt är det i alla fall med skåpluckorna öppna som en på adventskalender.

Igår proveldade vi med den provisoriska ”skorstenen”. Till att börja med dånande det bara i den och all värme gick ut direkt. Veden tog slut direkt. Det där bekymrade.

Men det finns väl ett spjäll på kaminen, sa Kommandoran. Och se det fanns. Hade inte en tanke på det.

Rören blir asvarma. Lade på ett par tegel och de var heta efter ett tag. Mycket värme som går upp i skyn. Egentligen skulle man vira ett kopparrör runt hela röret och sätta dit en värmedriven cirkulationspump.

Att inte det finns. Insatspipor med en kopparspiral runt. Rökgaser är heta.

Nu till något roligare.

Norpan äter och dricker med god aptit. Hon går på låda. Vi ser en stor förändring till det bättre på några dagar.

Hon får komma upp och gå flera gånger om dagen.

Varje gång går hon till ytterdörren, vilket är ett gott tecken. Men det lär dröja månader innan vi släpper ut henne själv.

Småtrollen smet ut häromdagen. Genast sprang de runt till fåglarna.

De håller också Norpans klätterträd i form.

Varje dag får katten massage och värme. Det gillar hon.

Åkte och tömde brevlådan. Stack upp till mitt favoritställe. Svårt att se var Vättern slutar och himlen börjar.

Man får sig en fundering över livet. Hur de små sakerna, de självklara, kan vara så fantastiska.