I kölvattnet

Så här i eftertankens stund, finns det mycket att reflektera över angående en liten katt.

norpan-hem

De som inte har haft en varm relation till ett djur kan ju läsa ändå.

spar1

På eftermiddagen (den dagen hon gav sig tillkänna) gick jag och kollade varifrån Norpan kommit. Det var ett några dagar gammalt snötäcke som låg kvar. Utanför hönshuset syntes några spår fram och tillbaka. Ingenting till och ifrån. Kollade noga om de blivit övertäckt av vind. Man brukar kunna se något. Här inget.

spar3

Likadant här. Lite spår härifrån som slutar tvärt en meter ifrån. Jag tror ändå att det är under där hon legat och tryckt i 17 dagar. Kollade inte här i sökandet.

spar5

Så här gick hon. När det blev för brant, tog hon till höger och sedan raka vägen till fågelmaten.

Norpan3

En annan sak som är underlig är att Kommandoran hörde det där dunket på fönsterblecket varje dag. Hon rusade upp och tittade. Ingen Norpa. Jag har aldrig hört det. Norpan har inte lämnat Skorpan, sa hon.

evidensia

När vi lämnade kvar Norpan hos veterinären på måndagen,…

varningslampor

…lyste varningslampan för motorn. Fasiken, köra 60 mil med den där flinandes i ansiktet. Struntade i det och körde hem. Kollade allt; olja, kylvätskan och laddning. Motorn gick rent. Var ute flera gånger och startade. Lampan lyste hela tiden. Det är inte kul att bli ståendes någonstans efter vägen.

norpan7

När vi kom ut, efter att ha hämtat Norpan, och startade bilen för att köra de 25 milen till Strömsholm, var lampan släckt. De är Norpan, sa Kommandoran. Vadå Norpan, frågade jag. Norpan fick lampan att lysa när vi åkte ifrån henne, sa hon. Hokus pokus, tänkte jag. Kommandoran har ett mera utvecklat hokus-pokus-sinne än jag. Hon kan faktiskt överföra enklare tankar på mig. Vad jag vill ha till middag, t.ex. Vi har testat flera gånger. Dessbättre kan hon inte läsa mina tankar.

Jag skulle också kunnat kalla inlägget funderingar kring en katt.

Det här inlägget postades i Katt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till I kölvattnet

  1. Ruth i Virginia skriver:

    Jag tror absolut på att levande varelser kan sända meddelanden.
    Min faster, som bodde hos oss ett tag på skogvaktarbostället ute i skogen,
    sa, att när hon hörde far stampa snön av skorna, visste hon, att det var
    dags att sätta på potatisen.
    Hur står det till med damen i buren?

    • Janne skriver:

      Damen i buren mår till synes bra. Hon äter, dricker och går på låda. Hon får daglig gångträning. Häromdagen ringde det en kille från rehabavdelningen på sjukhuset och tyckte att vi skulle massera mjukdelarna mot ryggslutet på katten. Blev förvånad över samtalet. Ibland verkar omsorgen om djur fungera bättre i djurvården än i vården av människor.

  2. Ama de casa skriver:

    Hujedamig… Håren står på ända här, har rysningar… Jag tycker att såna där varsel är både otäcka och fascinerande.

    Undrar precis som Ruth hur det går för Norpan?

    • Janne skriver:

      Det går bra för Norpan. Hon har en aptit som heter duga och hon är uppe och går utanför buren flera gånger varje dag. Hon går på låda och allt. Igår satt hon i min famn 1 timme och passade då på att tvätta skägget på mig under 10 minuter. Buren funkar fint. Där får hon vara ifred.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s