Det första jag tänkte på, när jag klev ut ur husets varma vrå var…
…Norpan. Tänk om hon ändå kunde komma skuttandes.
Gick ner till hönsen och kollade läget. Risk för att vattnet fryser.
Juni var med naturligtvis. Hon finkammar i hopp om ett spillt Vårgårdaris. Mysigt att ha en hund lufsandes på tomten.
Trulsen gilla Juni.
Han hänger henne i hasorna hela tiden.
Ibland sitter han bara och tittar på henne.
Eller så kan man bara hålla lite i svansen.
Blev det något gjort idag? Inte mycket.
Det blev mörkt fort och Kommandoran hade…
…fyrat på i både järnspis och kakelugn.
Dom är lite som den inverterade varianten av hund och katt… 😉
Förstår saknaden och hoppet!
Kram
Hund och katt funkar bra. Om inte katten springer iväg. 🙂
Åh, så mysigt det ser ut hos er!
Men jag förstår att ni saknar lilla Norpan!
Jag vet att Norpan också hade det mysigt när hon var här.
Blandning av sorg och glädje.
Livet i ett nötskal.