Ni vet vedproblemet. Egentligen ett lyxproblem i dessa tider då så många vill ha ved inför vintern.
Jag ville bli av med den. Ivrig. Sälja? Vill inte jiddra med någon om priset.
Satte in annons på blocket. Bortskänkes för att få fart. Vill inte vänta. Fick en massa napp. Min önskan var helst en från bygden. Inga som kommer hit och rekognoserar för senare stöldräder. Sådant sker via Blocket.
Det brände till ordentligt. Massor av intresserade och jag valde en från byggden. Han bor i Boet. Var skall man annars bo? Även fåglar bor i boet. Vi lastade allt på två timmar och nu vet jag ännu mer om byggden och människorna här.
Sen skakade vi näve och han drog hem till sin vedpanna. Kändes som en befrielse.
Hans vedpanna slukar så här mycket på 4 dagar när det är som värst. 1,5 kubikmeter.
Nöjd med dagen gick jag en sväng och såg på årstidens fina mattor. Förr kändes hösten som en befrielse från sommarens alla måsten. Nu är den skön men saknaden av barn och barnbarn finns.
På turen träffade jag Norpan i bröten. Var är hon? Nästan som en bildgåta.
Inne hälsade Trulsen välkommen. Kommandoran stod i köket.
Vår favorit. Schnitzel med pompe och bea. Allt gjort hemma. Kommer aldrig att äta det ute igen. Kommandoran: Jaha, nu ska du tjata om det också förutom kanelbullarna.
Ja, nog smälte hon in bra där i bilden, Norpan. Men jag hittade henne med bara ett klick 🙂
Duktig Ama! 🙂