Började dagen med frukost. Vem gör inte det efter att ha sovit? Frukost=tidig kost. (av tyskans Frühstück, tidig bit).

Jag anade en mörk skugga innan jag satte skeden i det som inte stått på bordet sen urminnes tider.

Bara se och lukta. Precis som ett nyfiket barn. Hade hon tagit sig en slick, hade det inte varit några bekymmer för mig. Katten är ytterst renligt. I mitt nästa liv ska jag bli katt, om jag får välja.

Sedan fängslade jag boskapet för transport till verkstaden. Jag har lärt mig att fängsla av grannen, som kör sina kossor hit och dit. Dock utan spännband.

Här är stället, Wighs Nya Maskinservice. Jag skulle bara lasta av men blev där i en timme. Jag vet allt om huset, historien och människorna kring detta. På landet vänder man inte bara på klacken och går. En gång slakteri. Det är ingen risk nu för att de takterna sitter i. Jag gillar människorna på landsbygden, jag får lugnet och helheten.

Sedan var det mörkt.

Gick ner till Den gamla damen och planerade. Genialiskt. Att jag inte tänkt på det tidigare.

Därinne finns 4 kubik skitved. Den ska vi göra oss av med. Gratis för intresserad. Inget att elda med, tycker vi, men det var inte detta som var genialiskt, det får bli en cliffhanger.

Därinne skrapades det ihop lite småved och bös. Kvar blev sågspånen.

Alltid när jag ser sågspån, tänker jag på salig svärfar. Han var inget spån utan såsom en far för mig. Vi hade alltid mycket snickerier på gång på Ljusterö och därmed sågspån. Vid flera tillfällen uppmanade han mig: Pinka aldrig på sågspån! De fanns ju också utomhus runt knuten. Varför, frågade jag. Det blir löss!!! Pinka på sågspån och blir löss! Jag ifrågasatte honom aldrig och jag har aldrig pinkat på sågspån av respekt.

Nåväl, vad saknas för att göra inlägget komplett?

Spanaren på Skorpanstreet. Alltid med på mina rundor.

Inget här…

Inget där…

Och ingen drönare. Det känns tryggt.