I helgen var jag i Stockholm i angelägna ärenden.

Efter en stadig frukost gav jag mig iväg.

Till Södertälje (23 mil) tog det 2 timmar.

Från Södertälje till Bålsta (8 mil) tog det också 2 timmar. Ni förstår varför.

När jag kom fram, var dottern iväg och hämtade pizza. Jag dukade med de stora pizzatallrikarna. Tallriken (30 cm) ligger där under den tunna läckra pizzan. Jag orkade hälften vilket får betraktas som ett rekord de senaste åren.

Från lördag till söndag skulle jag göra barnen sällskap. Isak är rolig parvel.

Vi kollade bl.a. på tecknad film och garvade åt samma snutt som varade i 3 sekunder.

Mamma Mu hade skadad sig och bonden kom farande på sin traktor med ett ”oj oj”. Vi körde med det där hela dagen.

På lördagen stack vi till Kungsängen och firade Linus, som fyllde 4.

Det bjöds på den absolut bästa lunch man kan tänka sig. Efteråt blev det godistårta och fika.

Dagarna hemifrån gick fort. Dagarna går för alltid för fort.

Det bar av hemåt. Som vanligt köer vid Södertälje.

Annars raka spåret. Lyssnade på P1.

Det här bryr man sig inte om längre, aldrig ”30 över”. Tempot på vägarna har ökat väsentligt. Såg inte en enda polisbil på de 62 mil jag körde. Vet inte när jag såg en senast, vilket ger mig blandade känslor.

Ser ni det blåa på himlen till höger om bron? Där bor vi.

Vid kommungränsen tar bilen över kontrollen. Då blir det åka av. Var hemma på 3,5 timme. Hur gick det till? Minns bara lite av färden.

Hemma väntade välkomstkommittén…

…med Norpan i spetsen.

Medans det välkomnades hade Truls tagit sig friheter.

Han hade provsmakat sockerkakan som Kommandoran bakat till hönsen. En katt i sockerkakan.