Dagen kunde inte ha börjat bättre.

Ibland verkar det som att hustrun läser mina tankar. Ser ni hur det glänser lite om Falukorven?

Vi fortsatte med vårt vedplockande efter brunchen.

Himlen blev mörkare. Regnet knackade på dörren. Eller på taken rättare sagt.

Kommandoran tackade för sig (och gav fingret), samlade ihop spänteved i en hink…

…och gick in. Klockan var närmare 18 och hon hade något därinne som drog.

Vi fick i alla fall en hel del gjort på ett par timmar.

Vad skulle jag göra nu? Hon är bra på att lasta kärrorna. Behöver bara ta stora knippen och slänga in i vedboden. Dessutom är det trevligare att göra något när man är två.

Fortsätta med det uterummet till hönsen?

Kände på syllen som jag målade igår. Inte torr. Glöm.

Det här skall också in men jag brann av snickerilusta.

Har en plan som han Jönsson sa. Allt som behövdes förutom några reglar.

Kollade på det där som blev över från hönsens gamla. Vilken tur att jag inte kört det till skroten.

Sisådär halvfärdigt. Grovt snickeri medelst ögonmått.

Det sista gjordes iklädd regnkläder. Nu kan vi ta det lugnare, fika ock spela yatsy istället. Fast egentligen helt onödigt men man måste ha lite kul också.

När jag var färdig, öppnade Kommandoran fönstret och berättade något tråkigt. Jag gick en vända i kvällen på Skorpan och reflekterade över livets förgänglighet. Tung i bröstet.

Här är de, Lilian och Anders. Grannar till Lasse, där Lotta jobbade de sista 12 åren. Så mycket roligt vi haft ihop! Alltid glädje i överflöd och bus.

Idag gick han bort efter längre tids sjukdom. Denna eländiga sjukdom. Han var strong i det sista, drog en historia (som vanligt) när vi var där och hälsade på för 14 dagar sedan. Den mannen kunde roa ett helt sällskap i timmar. Han är en förebild till att vara trevlig.

Ikväll är vi låga på Skorpan.