Dagen började med att Kommandoran gjorde det hon gör en gång i veckan.
Spelar pillerpiano. Det tar inte mer än 5 minuter.
Tur att hon att hand om det där. Det går inte att fuska med det där. Jag är övervakad.
I morse längtade jag efter plommonspäckad fläskkarré. Såg att det låg en i kylen.
När jag förmedlade min längtan, tog hon fram kniven.
Dessbättre också plommonen. Jag såg på när hon gav sig på steken med 10 stick och tryckte ner ett plommon i varje.
Stekning på alla sidor i smör efter kryddning med seltinsalt, peppar och allroundkrydda.
Stack iväg på ett ärende i Väderstad på en delvis nyasfalterad väg. Fortsätter de så här, kommer inte MC-åkarna att bli glada.
Passerad han som har fler bilar än vi har på tomten.
När jag kom hem en timme senare, var Norpan på väg ut i djungeln.
Steken hade precis puttlat färdig i vattnet med morötter, lök och vitlök.
Nu skulle såsen till. Stekskyn befriades från grönsakerna som den pinat smaker ur i en timme. Mjöl löstes upp i vatten och rördes ner i skyn så att den fick såskonsistens. Ca en dl grädde tillsattes och det hela avslutades med en klick smör för att blanka till såsen.
Steken låg och vilade till sig i folie.
Middagen satt fint.
Något annat som var späckat, var kärran. Lastade den med verktyg för morgondagens jobb om det är fint väder.
Vid närmare eftertanke behövs bara detta.
Ställningen skall äntligen rivas.
Janne
Flytten till landet 
Plommonspäckad karré… Typisk söndagsmiddag när jag var liten. Gillade inte dom där plommonen då, men det skulle jag nog göra idag. Det var nog typ 1000 år sen jag åt den rätten. Oj, nu kände jag mig plötsligt väldigt gammal… 😉
Hehe, Ama så ska du inte känna dig. Vi äter den inte så ofta, kanske ett par gånger om året. Desto godare blir det. 🙂
Liksom Ama känner jag till plommonspäckad fläskkarré som en
av de finare söndagsmiddagar man fick som barn. Och såsen;
ingen gjorde sås som min Mor. Här får man sällan sås till köttet
men det är ju det bästa,när man kan mosa potatisen i såsen.
Din Kommandoran är då för gullig! Tar verkligen hand om sin Janne!
Ja, hon är guld. 🙂
Satan, så sugen jag blev på karré nu. Magen kurrar…
Det var väl ett bra förslag till middag på söndag? 🙂
Nästa helg, då!