Länge sedan jag hördes av här på bloggen. Längsta bloggskolket hittills. Har försökt hålla mig från datorn ett tag. Den stjäl tid av annat. Ni kanske vill veta hur det gick med båten?
Vi jobbade på med renoveringen. Hur går det med gummimattan i fören?
Jo, det går bra. Nu sitter den i press.
Jag kan hjälpa till med pressen, 2.8 kilo plus.
Fixade frostskadan med något slags gummilim. Fantastiska material det finns idag. Fick den 100% tätt mellan skroven (dubbelskrov). Drog ur en bottenplugg en dag efter att den stått i solen. Det var som att lyfta locket på en tryckkokare.
Båtkärran blev också i ordning med alla detaljer.
Det var massor som fixades innan leverans. Ni vill inte höra.
Norpan var med hela tiden utom när det var maskiner, då låg hon 5 meter ifrån.
Dags för leverans med motor och allt som tillhör. Det hela kändes som när man sålde en bil på 70-talet. Den har aldrig varit så fin som den är nu i min ägo.
Paketerad för avfärd. Nu ska båten få ett bättre liv.
Kommandoran sa hela tiden att det fladdrar därbak. Stannade och fick se ett äkta Gällivarehäng. Inget att göra bara att köra vidare. Måste sett rätt kul ut för medtrafikanterna med strut i fartvinden.
Stannade till vid en vy av Vättern. Den som vi trodde vi skulle kunna fiska kräftor i med båten.
Som när Gzon var här, frågade jag Gzon; kan man fiska i Vättern? Hans motfråga blev: vad har du för båt? Jag pekade på båten. Svaret blev: glöm det eller dö. Han fiskar aldrig i Vättern för han har inte heller båten för det. Han är en bott i här sedan cellstoffen sved i baken på’n.
Färden gick mot Malmbäck.
De nya ägarna, Dick (Kommandorans son) och Annelie. Båten kommer garanterat ut på nya fiskeäventyr, vilket gläder oss och vi är även inbjudna på fiske i sjöarna i Småland.
Efter överlåtelsen åkte vi till Klappa och tog en trevlig fika.
Påminner mig om Flatenbaden i början av 60-talet. Klappa byggdes 1939 och har nyligen renoverats i privat regi. Glöm kommunal inblandning, de måste finnas eldsjälar.
Vi åkte hem och var nöjda med dagen. Det blev inte sämre när vi fick se grannens kor stå upp till knäna i käk. En perfekt sommarvy och en perfekt dag.
Vilken duktigt hjälpreda hon är, Norpan. Du skulle aldrig ha grejat det där utan hennes hjälp 🙂
Kul för båten att få komma till användning igen.
Norpan är en duktig katt. Framför allt väldigt sällskaplig. Hon gillar att vara ute med mig. 🙂
Jisses, va duktig du är!
Vad blir ditt nästa projekt, månntro?
Göra kärran färdig.