Har ni haft något som ni ser varje dag och funderar över? Något som finns där och som inte blir något av. Blir till slut till ett dåligt samvete.

Båten är mitt dåliga samvete. Den senaste gången den fick rida på vågorna var den 8/10 -2012. (Den sista färden). Det får verkligen inte bli den sista färden för 45-åringen. Den båten trivs bäst med fiskfjäll på botten. Den har haft goda dagar med mycket sådant. Både i Skärgården och senast i Mälaren. Regelbundet.

Idag rev jag av presenningen för att kolla läget.

Smutsig både ut- och invändigt. Småskador på relingen.

Sönderfrusen. Måste ha hänt när den låg upp-och-ner någon riktigt kall vinter.

Insteget i fören har sprickor. Även glasfiber åldras och spricker. Speciellt när 95-120 kilos muskelknuttar gör entré till båtlivet. Jag lägger några dagar på båten.

För att kunna jobba med båten, måste båtvagnen vara i ordning. Allt från grunden. Mitt dilemma i livet; jag kan inte fuska med sådant här. Gör man något, måste det få en livslängd så att man inte står där inom kort tid med brallorna nere.

Hoprostat och kärvt. Slipa bort allt löst.

Detta är en god vän i sådana här sammanhang.

Nästa steg; formplywood.

En triangel. Kanske inte så dumt att man gick i skola.

Passade bra där i fören och med…

…gummi på så att ingen kan halka.

Kommandoran pysslade i köket med att sylta och safta. På bilden fastnade även tvätten på torkvindan.

Tuppen såg en groda och grodan såg tuppen. Sedan gick de åt varsitt håll.

Slängde en blick bortåt vägkröken. Den är vacker. Tänk att man skulle få bo i änden av en grusväg.