Dag 3 skulle det bli allvarsamt fiske. Vi kan ju inte komma hem med ”fula namnet”, dvs utan fisk.

Drängarna stack till sjöss för att ta upp näten. De dröjde och min förhoppning var att näten var tunga av fisk. Det hade väl inte hänt något? Gick ner till sjön.

Det var lugnt även om svärsonen gillar att testa gränserna.

De mumsade i sig friskt av frukosten. Situationen påminde mig om när jag fiskade med svärfarsan för 30-40 år sedan. Han var hemma och fixade käket medan vi yngre vittjade nät. (Sikfisket i skärgården).

Vi plockade ihop grejerna och passerade skogsarbetarna. De var flitiga från morgon till kväll och samlade ihop alla kvistar efter röjningen. Så där staplar man ved i Grekland.

Båten hade vi i naturhamnen för det blåste rakt in i den vanliga. Här var det stilla.

Gå nu inte på det bruna för det är snorhalt, sa jag till svärsonen. Han gick på det bruna och satte sig i vattnet upp till midjan.

Dagen innan hade jag gjort det och blivit blöt upp till knäna.

Vi började med att åka till affären för att köpa tändstickor.

Ingarö är en riktig sommaridyll.

Den här fick våra ögon att tindra. En Grålle fast den var röd. Ett mästerverk i enkelhet.

Sen bar det av utåt på ställen vi aldrig varit på. Kastade som galningar. Inte en fiskstjärt.

Efter lunchen på grillkorv fortsatte ”fisket”.

På kvällen var det full fart i storstugan.

Fotboll. Sveriges sista match i EM. Vi gick ner och såg de sista 10 minuterna.

De hade önskat sig ett bättre resultat liksom vi önskat av fisket.