Semestern är slut. Första veckan gjordes inte ett jota. Fick distans till arbete.

Andra veckan blev det fiske i Stockholms skärgård.

Det tar sin tid att komma ut till Åsättra brygga på Ljusterö. Det ska köras, handlas, tankas och åkas färja.

Vid färjeläget på fastlandet såg vi något imponerande.

Sjukt långt och maffigt. Ser ni vad det är?

Ett blad till en snurra. De sätter upp en grupp vindkraftverk på Ljusterö.

Så var vi då på väg mot…

…Gistholmen. Vi märkte direkt att det var annorlunda. En övärdinna kom och mötte oss och hälsade oss välkomna. Vi hade hört att de tänkte rusta upp stället.

Och visst hade de gjort det. Ett antal sådana här grupper fanns på plats.

Grillen hade murats om.

Stugorna ska renoveras och några skall rivas och ersättas med nya. Ön har ägts av olika fackförbund sedan 1939. Läs HÄR. Öppnas i nytt fönster. Ön skulle användas av arbetare, beslutades det i riksdagen 1938. Lyssnar man med de som var med från början, var det barnfamiljer med små möjligheter att få komma ut i Skärgården, som fick hyra här. Det kändes sorgligt att se den förfalla tidigare men nu skall det bli ordning igen. Sådant värmer.

Övärdinnorna Ulla-britt och Kerstin har ordnat med detaljerna. De är systrar och har varit här på somrarna då deras far var murare.

Hammock fanns för de minsta.

På andra sidan ön höll röjningen av skog på. Här skall tältplatsen återupprättas.

Till middag skulle vi äta det sedvanliga; kremerad gök. Den hade vi glömt köpa. Blev ett besök på Ingmarsö Krog.

Kycklingen serverades så här. Jag tyckte den såg knivmördad ut. Restaurangerna tycks hämta sin inspiration från nutiden.

Det blev en tidig kväll efter att vi lagt ut några nät och kollat igenom fiskegrejerna. Näten kan vara fiskarns bästa vän.