”Den blomstertid nu kommit
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött”.

Ändå gav vi oss iväg för att Kommandoran ville. Jag ser hur det lyser i henne. Jag tar gärna vägen mot Omberg där jag ska vila frid så småningom.

Målet var Hästholmen och…

…det traditionsenliga besöket. Den här gången blev det annorlunda.

Jag stod inte utanför och var frustrerad utan hjälpte till även fast det var djungelvärme därinne.

Vi fick ihop ett rejält lass. Bilen gick på knäna som vanligt. Kommandoran var nöjd.

Vi försökte oss på en lunch därnere men blev besvikna. Något hade förändrats. Frågade och fick svaret att stället är till försäljning. Tråkigt, där som var så bra.

Lastade om något till verksamhetsbordet.

Stekhett och fuktig värme ute; vi har gjort vårt idag. ”Vattna och det hinns med”.

Skorpan ser ut som en naturens Hippie just nu; ”Det är ju så fint med det här vildvuxna”, säger hon Kommandoran. Jag har inte hjärta till att slakta det som hon tycker är fint men knivarna är vässade.

Kikade bort mot Den Förbjudna Staden inlindad i grönska. Visst förstår jag henne.

Se hur naturen visar vägen till Den Förbjudna Staden, för en vilsen pensionär, när han dånar frampå åketygen.

En skygg själ trivs storligen, strax intill…

…hundkexen. Om det ändå vore kattkäx. Vore smaskigt för en katt på utflykt.

Den andra katten, Norpan, har andra domäner. Kalhygget mitt emot Skorpan. Kalhygge? Det är en tacksam djungel för…

…djungelkatten Norpan. Jag har sett henne komma därifrån med byten. Mössen på Skorpan är ju borta.

Ändå…

…var jag envis med att vi skulle köpa gräsfrö.

För att få såren, som jag orsakat med Mulle, att få läka i Kommandorans grönska.