Idag fortsatte jag med det som påbörjades igår, ni vet.

17.30 kände jag mig färdig för dagen och släppte ut hönsen. Satte mig på en stol och stirrade in i ett buskage. Man kan se tuppen på stenen. Hönsen är nedanför och plockar. Vädret var strålande, 20,7 grader.

När man sitter stilla länge, snurrar tankarna i huvudet. Filosofera. En koltrast sjöng sin vackra sång. Det är lätt att se på allt och bara se arbete. De finns ett fåtal måsten men mycket som skulle behövas.

Motvikten var ett måste, annars kan jag inte hänga på grävaggregatet. För att göra några av sakerna som behöver göras.

Efter en timme och på en given signal från tuppen, samlades hönsen för att gå hem. De stod där  en minut och väntade. Tuppen spanade åt alla håll.

Nu gick de inte hem utan sprang nedför backen, var nere på 10 sekunder. En höna kan springa fort.

Klart att de skulle ha lite Vårgårdaris innan pinnsittning. Kommandoran sa att de skall ha Vårgårdaris som lördagsgodis men sedan började hon ge dem varje dag. Drängen gör naturligtvis likadant.

På uppvägen träffade jag den här jägaren. Hon stod och vässade klorna mot klätterträdet. Här fick jag se ett måste; gräsklippning.

I morse kom hon hem med ungen av en sådan här som byte. Stendöd. Den fick väl hjärtsnörp vid åsynen av det hemska rovdjuret. Med tanke på det tyckte jag synd om harpalten.