Näst sista lasset med ved kom häromdagen.

När man ser det så här, känns det inte kul.

Ingen återvändo. Bara att sätta igång.

Helt plötsligt kom Kommandoran ut och hjälpte till. Det var välkommet.

Med fyra händer det gick dubbelt så fort.

Så har vi haft besök av duvhöken igen. Andra gången inom loppet av 14 dagar.

Den här gången tog den Carina. I den stunden får man mord på hök i sinnet, leta upp trädet med hökboet och…

…ja, ni förstår. Det svalnade dessbättre ganska fort. Höken har ungar att föda.

Hon fick till sist en flygupplevelse i sitt liv även om den måste varit skräckfylld.

Jag var i alla fall intresserad av var höken hade sitt bo. Om det var nära Skorpan. Hittade platsen där höken förberett middagen. Men så dum är inte höken, så den flyger i riktning mot sitt bo direkt med bytet, tänkte jag.

Gick hem igen och vaktade hönsen resten av dagen. Enligt artiklar på nätet, ska man hålla hönsen inne en vecka. Höken ska inte tro att det finns mat varje dag. Visserligen matar vi fåglar men det finns en gräns för vår frikostighet.

Spanade åt alla håll. Precis som när man stod vid Arlanda och spanade efter flygplan.

Så får jag se dem. Två stycken som lyfter med 10 sekunders mellanrum. Där borta har vi Höklanda.

En av hökarna flög i cirklar rakt över Skorpan. Spanade efter höna ”take away”. Inte ett vingslag. Seglade med vinden.

Funderar över om duvhöken skulle ge sig på Norpan. I så fall är kriget ett faktum.