Igår vaknade jag sent i nattugglans vanor. Låg kvar ett tag och njöt av den friska luften och träden utanför fönstret. Ganska snart tog tanken på kärran över.

Det här….ogörligt i hemmamiljö och varför spilla tid på sådant?

Det där kommer sluta med att jag har en hel rigg under kärran. Låg kvar en stund och funderade. Kommandoran kvittrade om att frukosten var klar. Släpade mig ner och fick ett nytt synsätt på det jag håller på med. Nattsömnen rensade bort allt föregående. Vad är problemet?

Norpan såg att jag tog fram vardagskostymen. Hon skulle med.

Det enda som behövs är att kunna tippa ur innehållet ur kärran. Är den lastad med jord, går den inte. Om den är lastad med sand eller grus är det bara att glömma. Gubben skulle se mera pinad ut än på bilden. Urlastningen skulle ske i böxabaken.

Tittade på eländet som tillverkats…bort för h….e.

Jobbade på med det som jag tänkt. Lyfte blicken ibland. Månen var ynklig men ändå tidigt vaken.

Solen glittrade samtidigt mellan träden. Solen går ner sent. Glädjande.

Norpan övervakade arbetet från en högre höjd.

Så var det på plats, snabbfästet och öglan.

Så har vi då huvudpersonen. Hjälpredan som är flyttbar mellan kärran och Mulle.

Monterad i snabbfästet.

Litet prov. Kan lyfta 900 kg.

Fullprov.

Varför göra det svårare än vad problemet är?

Hade ingen lust att städa idag. Får bli i morgon tillsammans med en pilsner.

Gjorde ändå ett snabbsvep med några små magneter.

När jag gick upp, satt Norpan kvar på sin bräda. Såg ut som att hon njöt av sången från Koltrastarna.