I lördags for vi iväg igen mot den Kongliga Hufvudstaden.
Andra försöket på Jerka. Vi gjorde ett försök för ett tag sedan men då blev han sjuk.
Det bästa med det förra försöket är att vi nu valde ett bättre hotell.
Scandic på Wallingatan, 300 meter från Scalateatern. Ganska oansenligt från utsidan men det är insidan som räknas. Vi tänkte ju inte stå utanför och beundra.
Utsikten från rummet var magnifik. Här får man tänka positivt. Hade det varit en månad senare, hade vi haft ett grönt buskage utanför fönstret på 4:e våningen. Rena Skorpankänslan.
Rummet stort luftigt och sängarna dösköna. Alla persienner ner. Inga som glor. Vi käkade middag i hotellrestaurangen.
Den här gången var han sannerligen inte sjuk. Inte en ton fel och hur kan en 73-åring?
Han har alltid haft den goda smaken att omge sig med bra musiker. Den här gången lade jag märke till kören. Kvinnan till vänster har varit med de senaste 3 showerna. Alla i kören gjorde varsitt solonummer. Uppskattad skönsång.
På det hela taget, Jerka och CO fick det som syns på bilden.
Jerka. Känns som jag är född med honom i öronen.
Minns när jag tjuvspelade skivor på brorsans grammofon. ”Du ger f.n i grammofonen!”. Jag öste på grammofonen när han pep iväg till kneget.
Jerry Williams and The Violents hörde till favoriterna. Brorsan hade alla skivor. Han har dem kvar fortfarande, tror jag.
I publiken, där på Jerka, var det övervägande lintottar. Grått lin. Musiksmaken har inte dött ut.
Det där med musiksmak har skiftat med generationerna.
Minns första gången jag hörde talas om Elvis, 1956. Farsan kom hem till morsan; ”Nu finns det en idiot i Amerika som heter Elvis Presley. De låter inte klokt”. Snoddas var morsans och farsans idol. Resten är historia. Jag blir också glad av Snoddas. På morsan och farsans vägnar och nostalgin.
Ja, det väl inte idioter rapparna, men jag hör inte vad de snackar om och harmonier verkar inte existera annat än i bakgrunden.
Det var en parentes i musiksmak.
Gick en vända på hotellet innan frukost. Gamla tak ser mekaniska ut. Mycket metall i alla möjliga konstruktioner.
Jo du, biogas tillverkas innan man kommer hit.
Frukosten var bra som förra gången. Denna tubklämmarmanick blev jag imponerad av.
Tänkte på förrådet hemma på Skorpan.
Innan vi åkte hemåt, tog vi en sväng till Tommy och Ylva. Där bjöds det på läcker rabarberpaj. Linus visade hur stark han blivit.
Sedan bar det hem mot Skorpan.
Fanns många själar som inte varit ute på länge.
Nog är det väl skönt att komma hem! I synnerhet när
välkomstkomittéen sitter på trappan och svenska flaggan
viftar över hönsen, blåsipporna blommar och sola skiner.
Ditt och Kommodorans paradis.
Kul också att Jerkas show levde upp till förväntning.
När jag var hemma, var det Harry Brandelius och den där killen
som sjöng ”Mera bruk i baljan boys” och ”Tjo, va´dä va livat i holken…” och
Evert Taube (I Roslagens famn) som var poppis. Å, visst ja, ”Trollebo så heter det, där trollen bor, och där så har dom roligt värre…”
Det är obeskrivligt skönt att komma hem. Även då vi bara varit uppe i samhället.
Får jag bjuda på lite musik?
Anders Börje:
Povel Ramel:
Åj då – tack för musiken. Tyvärr kan jag inte spela ”tjo va de va livat”.
”This video contains content from WMG, who has blocked it in your country
on copyright grounds.”
Men 50% är inte fy skäms!