Nu har jag skrivit på bloggen i drygt 4 år. Det mesta har handlat om vad gör och om katterna. Någon gång har Kommandoran varit med. Alltså, det har mest handlat om mig och hur ”duktig” jag är. Ibland står det mig upp i halsen.

Åjo, det sker många misslyckanden också och allt går inte spikrakt.

Så slänger man en blick mot huset och vet att hon är därinne. Det känns tryggt på något sätt.

Ibland sitter hon vid köksbordet och läser.

Hon gillar att sitta vid datorn. På FB har hon kontakt med vänner och bekanta. Hon som en gång i tiden sa att hon aldrig skulle ta i en dator.

En blick nedåt hönsen. På bordet står senaste varorna som hon ordnar i skafferiet. Storhandeln har skett på CityGross, denna butik som hon älskar. När hennes jobbarkompisar fick presentkort i någon klädaffär, fick hon presentkort på CityGross.

Kommandoran tycker om att vara inne. Jag ser henne som en innekatt.

Fast det händer då och då att innekatten är ute.

Nu kommer tiden när hon kommer att vara ute mera.

Detta är Kommandorans egen maskin. Alldeles egen.

Mycket tid går åt till matlagning. Hon gör massor som vi fryser in. Smidigt att bara plocka upp något.

Fast de allra flesta gångerna finns det nylagat på bordet. Jag skulle kunna göra en hel kokbok av allt hon ställt på bordet.

Hon lagar mat på gammaldags sätt. Petroleumbaserade produkter som margarin är bannlysta.

För någon vecka sedan var Kommandoran i Ullared med dottern Nina och barnbarnet Alma. När hon kom hem, hade hon fulla kassar. Det mesta var till mig. Det är så typiskt Lotta, hon tänker mer på andra än sig själv. Någon gång har jag sagt att jag gillade de där tefaten som fanns förr. Vad kom hon hem med?

Så har vi ju vårt dagliga fika och yatsy.

Jag trivs verkligen med Kommandoran här på Skorpan.