Igår kom den. Jag som hade andra planer men det vara bara att kavla upp ärmarna.

Hemkörd nyhuggen ved. Den går inte att slänga in i kyrkan, måste torka i friska luften.

Blev till att improvisera.

Norpan övervakade från barnbarnens blivande korvstånd. Ser fram mot att få korv serverad från den där. Måste nog göra den lite högre, för de har växt på ett år.

Hönsnätet kom väl till pass. Tänkte bygga en hönsgård för tre år sedan…

…men att stänga in dem vore grymt. Nu har de stora ytor att röra sig på.

Tuppen är vaken. Han var med och inspekterade och gillade vedgården.

Varför ska jag gå ut den lätta vägen? Går väl att hoppa över. Så skedde.

Vartenda vedträ var jag tvungen att ta i. Hur många kunde det vara? Tänkte dock inte göra ett dåraktigt försök att räkna dem. ”Har räknat riskorn” dök upp i huvudet.

Till slut blev det klart. Körde tillbaka kärran för påfyllning. I det här läget var jag sliten.

Fanns inte så mycket annat att göra än att svalka sig.