I förra veckan fick vi besök av en elektriker. Han skulle kolla igenom resten av elinstallationerna på Skorpan. Gästhuset gjorde vi för två år sedan.

Det var Elektro-Pär själv som skulle inspektera. Chefen alltså.

Funderade över var han skulle parkera. Om han parkerade nere på vägen, skulle han vara tvungen att klafsa sig upp genom leran. På bilden se det ”fint” ut men förra veckan var det klafs-klafs.

Pekade så att han skulle köra upp på tomten. Hälsade honom välkommen med ”Välkommen till Lerkungens rike”.

Tack och det här är Lerkungen själv ser jag, svarade han. Här hade jag ändå hunnit byta till renare kläder…

…efter att stuvat in veden. Enda trösten är att det är glömt i sommar. Då byter jag titel till Gräskungen. Det märks på Norpan också att det är lerigt.  Jag lutar mig tillbaka i soffan för att hon ska vara kärvänlig när hon kommer utifrån. Då passar hon på att torka tassarna. Flera gånger om dagen. Kommandoran tvättar så gärna.

Denna Norpan.

Nere i Den Förbjudna Staden finns en lucka som intresserar henne. Hon har suttit många gånger på planket och kikat på den. Hon vet inte hur hon ska ta sig in på denna outforskade vind. Katter är oerhört nyfikna.

Härom dagen satt hon där och stirrade på luckan. Sedan försvann hon. Jag passade på att göra det lite lättare för katten. Bara för att se hur länge det skulle ta. Vad gör man inte för en kompis?

Det tog en halvtimme.

Hon var därinne en stund, spanandes efter möss antar jag. Sedan spanade hon norrut från sin nya utkiksplats.