Om ni minns, skrev jag om att vi tvättade och besiktade bilen. Vi kände oss riktigt nöjda; ”nu kan vi åka ett år till”. Underförstått utan några problem.

När jag kom ut morgonen efter och kikade bortåt den skinande bilen, lät det ovanligt.

Motorfläkten gick på högvarv. Den ska på sin höjd gå någon timme efter det att man parkerat.

Fick ta till startkablar och starta med hjälp av Mulle. Bilcirkusen hade börjat.

Varningslamporna lyste när bilen var igång.  Fanns bara ett att göra.

Åka iväg till ”hovleverantören”. Att försöka klura ut det där själv går inte.

Felsökning gjordes med resultatet ”inga fel”. Han trodde att batteriet hade dålig kraft. Därför startade fläkten. Jo, det kan bli så men det går jag inte in på. Han tyckte jag skulle ställa bilen vid verkstan för felet är ett sådant som ”kommer och går”.

Tänkte dock inte lämna bilen där vid verkstan. Jag hade en plan.

Hem och få fart på reservbilen. Vilken de hittills överlevande mössen förvandlad till ett läger i motorrummet. Nu var jag smått ilsken.

Tidpunkt på dygnet eller…

…det piskande snöblandade kunde inte få någon hejd på framfarten.

Laddning för att försöka få upp statusen på batteriet.

Monterade en brytare på batteriet så att inte fläkten kan snutta i sig hela natten.

Assistenten var med hela tiden.

Mer eller mindre av en slump, fick jag reda på vad fläktproblemet orsakas av. Kablar och kontakter är oxiderade nere vid kylaren. Inte läge för att rengöra nu. Får bli när gräset är skönt att ligga på. Hafslösningen funkar tills dess, får vi hoppas.

Det hela har passerat en gräns. Nu är det krig mot j-velskapet.