Vän med glömskan

Idag klev jag ut sent. Eller vad är det, förresten? Kvarlever från 8 till 5-livet. Norpan var slö men när jag drog på mig kostymen blev det fart på henne.

Brädgården

Utanför dörren och jag blev påmind om de blivande brädgården. Den hade jag glömt men det är inte läge för den nu i alla fall.

Norpan1

Norpan var uppe i närmaste träd och spanade åt samma håll; ”Vad är det han glor på?”

Snabb blick

Tog en svepande blick över torpardömet och såg något förskräckligt och på sikt tärande på plånboken. Det som jag tänkt göra så många gånger men glömt. Jag måste bli vän med glömskan. Erkänna den som en vän i ålderdomen. Om jag glömmer att jag är glömsk går det åt H…..e med hela limpedegen.

Snö

Sagt och gjort. Receptet mot glömskan är att utföra när det är aktuellt. Båtkondomen började närma sig uttänjda förhållanden. Snö och is.

Rent

Sådär, 5 minuters jobb som jag bara….glömt.

Vrak1

När jag ändå var där fick jag en funderare. Renaulten, la Petit, skulle faktiskt kunna glädja någon Renaultentusiast. Byta bränslepump – gå med i en Renaultklubb – sälja där. Sådana är som tokiga och det här är en lågmilare (520 mil/år) och inte rostig. Rör sig som en skållad råtta. Glömskan gör sig påmind.

Vrak2

Så har vi den här, gula faran. Den är en fara för välbefinnandet. Byte av vattenpump och bort som den är. Orkar inte. Hade jag varit 40 år yngre hade det blivit annorlunda. Jag har redan glömt den.

Här tog batteriet i kameran slut.

Fodral

I enlighet med min nya livsfilosofi gick jag in och la kameran på datorn. För att jag inte ska glömma att beställa ett nytt på nätet. (Elgiganten >500, Nätet ca 200. Samma skit).

Nu var Norpan borta. Hon har sina egna intressen.

vedkorgar

Fylla på ved blev dagens minimala ansträngning.

Norpan2

Ja men, där är hon ju! Ett annat träd och ett annat fokus.

slutet

Veden börjar ta slut. Vilken tur att jag inte glömt att ta hem mer. En och en halv står och väntar utanför på att få komma in i vedbodens trygga boning.

I morgon har jag glömt detta med min glömskans filosofi.

Det här inlägget postades i Katt. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Vän med glömskan

  1. Ama de casa skriver:

    Anders har väckarklockan på ringning varje morgon för att inte missa sina morgonpromenader, och jag undrar i mitt stilla sinne: Varför??? 🙂
    Fast oftast vaknar han innan klockan ändå.

    • Janne skriver:

      Nu ska du höra här då. När Kommandoran jobbade mellan varven, ställde hon klockan och grymtade över detta. ”När jag slutar arbeta så ska det bli så skönt att slippa klockan”. Hon slutade jobba och nu ställer hon klockj….ln på ringning varje morgon. För att hon ska se trisskrapet på TV. Jag vet inte vad sjukan kallas.

      • Ama de casa skriver:

        Jag kunde ställa klockan på 03:00 och gå upp mitt i natten och flytta tvätt från tvättmaskinen till tumlaren. Tyckte det var toppen att vakna mitt i natten och sen få gå och lägga sig och somna om igen. Att vakna just innan klockan, däremot, det var riktigt pestigt! 🙂

      • Janne skriver:

        Hmm. Upp i natten och…. hur var det du sa? Alla har vi våra hobbies. 🙂

  2. Ama de casa skriver:

    sv: Tror du jag är dum? Varför skulle jag köpa ett tekniklego åt Anders?? Det är ju perfekt att få lägenheten städad under schlagerveckorna 😀 😀 😀

  3. Ruth i Virginia skriver:

    Har aldrig sett en så klätterglad katt som Norpan.
    Kul att du hittar henne med kameran högt ovan jord.
    Hon gör mej glad varje gång jag ser henne.

    • Janne skriver:

      När jag går nerifrån och upp på utsidan, klättrar hon upp en bit i 5 träd. Sedan tittar hon på mig med ett ”är jag duktig nu?”. Duktig katt, säger jag då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s