Idag bar det av mot Väderstad, i runda slängar 3 mil.
Vädret var fint till skillnad från igår då vi tänkt åka.
Målet var kondiset där och semlor.
Åka sex mil för två semlor? Ja, något ska man väl unna sig.
När vi ändå åkte vägen, kunde vi smita in till kvarnen och fylla på förrådet. Ingen mjölnare syntes till men det dundrade och levde väsen.
Klev in för att leta efter honom. Han kanske inte hörde att vi kom.
Ingen här och ingen där. Det som slog mig var att det var rent och snyggt därinne.
Ljudet var magiskt, hör själva:
Kedjor och remmar. Gamla grejor men fungerande. Kvarnen har gått i arv i generationer. Vi handlade vår fågelmat och fortsatte.
Färden gick vidare mot Väderstad. Glädjande är att Väderstadsverken återanställt 100-tals arbetare nu när det blivit lugnare i Ukraina. Väderstadsverken tillverkar jordbruksredskap.
Vi var framme vid målet.
En av fikets två katter kom och hälsade oss välkomna.
Så här ska du äta en semla, sa Kommandoran.
Och det tror du på, svarade jag. Hur ska det gå med min snäcka? Du kanske vill att jag ska täppa till alla andningsvägar? Jag måste först bereda plats för pipen, skava av grädden.
När vi ändå var mer än halvvägs, kunde ändå fortsätta till apoteket i Mjölby. Bilden visar apoteket i Ödeshög som vi har satt i kyla.
På apoteket i Mjölby är de…
snabba, vänliga och hjälpsamma.
Vaxduk måste vi ha. Vi sliter vaxduk till förbannelse med vårt Yatsyspelande.
På hemvägen stannade vi till så att jag fick ta en bild på Omberg i fjärran.
Väl hemma, smög jag upp för att ta en bild av Norpan som brukar ligga på soffkanten. Hade inte räknat med någon selfie. Katten syns också i bilden.
Janne
Flytten till landet 
Vi har – lite överraskande kanske – betydligt närmare till semlor. Ett kvarter bort bara, där finns dom. Men jag är inte så förtjust i semlor, ska jag fuska tar jag hellre till nåt med choklad 🙂
Du skulle smaka semlorna i Väderstad, lagom stora, nybakade och med äkta grädde. Mandelmassan i lagom storlek och inte likt en arme som ligger därinne såsom i en trojansk häst och väntar på att få invadera munhålan.
Din kvinna vet hur semlor ska ätas, den saken är klar! 🙂
Sommaren 1944 jobbade jag på en bondgård i Västmanland.
Under kriget var nästan all män i det militära, och vi tonåringar blev
ombedda att hjälpa till i lantbruket – beredskapsarbete hette det.
Jag lärde mej att maskinmjölka, köra släpräfsa, dyngsprättare o.a. nyttigt.
Din tur till kvarnen fick mej att tänka på den tiden, för en dag fick jag i uppdrag
att köra ett par säckar säd (?) till kvarnen för malning. Bonden spände
för hästen, och jag gav mej iväg efter landsvägen. En mycket stolt
16-åring kom tillbaka med jobbet avklarat.
Tack för en trevligt tur på Svedalas bakvägar!
Gillar verkligen dina inlägg; så annorlunda på rätt sätt!
Min kvinna har liten näsa och hon skrattade åt ditt svar. Trevligt att jag kan få lite goda minnen från dig! Du har varit med om mycket du. Jag kan riktigt se tjejen som körde iväg till kvarnen… 🙂