Ruggigt och rått ute. Inne att göra alltså av alla de slag.

Elda i kamin är en hygglig sysselsättning. Vi har gjort slut på en kubikmeter ved tills nu. En sådan där gammal hederlig kamin är inte stor i maten men värmer effektivt. Den har vi i gästhuset där vi duschar.

Första vintrarna värmde vi upp, inför duschen, med bastuaggregatet. Det fick stå på i timmar innan det blev något sånär varmt. Dyrt blev det också men så hade vi gäster här och en ville basta. Det var mer än vad aggregatet ville för det helpajade. Sedan började vi värma upp med kaminen, det går fort och det blir varmt. Vi har sagt det många gånger nu; vilken tur att aggregatet pajade.

Här i hemlighuset nere i Den Förbjudna Staden håller Norpan till när det är skräpväder. Jag ställer upp dörren, så får hon härja därinne. Ibland ligger hon och sover i något prång för sådana finns det gott om.

Jag pysslar med att isolera väggarna i verkstan. Började i somras men det blev för varmt. Nu är det lagom i landet som en gång var lagom.

Radion går för högtryck men när de sänder långa program med skidreferat, ruttnar jag.

Gick in till Norpan och hämtade en skiva. Stockholmsmusiken – En hyllning till världens vackraste huvudstad. Kommer att tänka på salig mor när jag hör den musiken.

Varje år, under Vattenfestivalen (91-99) gick vi en kväll på ”Musik på slottet”. Hon gillade också musiken.

Innan musikstunden bjöd jag henne på någon krog i gamla stan.

Hennes ständiga fråga var: Du tar väl det här på firman? Så den där j…. grisen blir blåst på lite stålar, fortsatte hon. Ja, svarade jag. Något annat svar skulle bara försämra upplevelsen för henne. Det blev en riktig grisfest.

Jag får väl avsluta med lite trevliga bilder.

Dit upp ska jag.

Kollar du nu då?

Nu var jag väl duktig?