Det där med julklappar är ju ändå barnens grej. Ändå kan vi inte låta bli att köpa julklappar till varandra. Låter likadant varje år; ”bara några små saker och absolut inte något dyrt”.
Så här blev det. Det där stora paketet är till mig från Kommandoran.
Jag har känt på det och funderat över vad det kan vara i en månad. Det vägde tungt men det skulle ju inte vara dyrt. Min gissning var en gipskatt inköpt på Lattjo-lajban-affären.
Julklapparna skulle delas ut på eftermiddagen.
Vi kunde inte hålla oss utan delade ut på förmiddagen. De största paketen sparades till sist.
Så här såg det ut efter 10 minuter när jag packat upp ”gipskatten”.
Kommandoran har en otrolig förmåga att se vad jag har för mig. Antingen det gäller att pimpla öl i lönndom eller att titta på månen och stjärnhimlen. Ölen får jag titta i stjärnorna efter för det blev ett spegelteleskop. En ny dörr har öppnats.
Janne
Flytten till landet 
Wow! Nu blir Anders avis… Han har alltid gillat att titta på himlen, men har inget sånt därn’t fint hjälpmedel. Det är för mycket störljus här i stan. Ni bor ju perfekt till för den där mojängen!
Haha! Älskar dom dansande tomtarna 🙂
Mörkret på Skorpan är liksom en förutsättning för att kunna titta på stjärnhimlen. 🙂
Wow, grattis vilken julklapp!
Ja du, det var ingen dålig grej Kommandoran släpat hem.
Din kvinna är otrolig! Dä va’ en klapp som heter duga dä!
Verkligen. 🙂