Doppat i grytan har vi gjort idag.
Varje gång jag gör det, tänker jag på något helt annat. Därför skriver jag om ett minne.
Juldagen är julotta för de som vill ha lite andlighet i kroppastollen. För de som orkar släpa sig dit.
En gång har det skett. Bara för att morsan ville det. Markuskyrkan i Björkhagen var platsen.
Björkhagens kyrka, Markuskyrkan. Ser ut som en filial till Kumlabunkern enligt mitt tycke.
Året var 1966. Jag hade träffat en tjej ett halvår tidigare. Hon och morsan kom väldigt bra överens, så via henne så släpade jag mig till julottan julen -66.
Oftast var vi hemma hos tjejen i Bredäng men den här julaftonen var vi hemma hos morsan i Björkhagen och sov i hennes soffa. Det blev sent för de tjattrade. Klockan 4 ringde klockan inne hos morsan.
Vi släpade oss iväg till kyrkan. Man kan ju inte tvivla på namnet Björkhagen.
Morsan ville sitta långt fram, för hon hörde dåligt.
Det jag minns av själva julottan var att en tomflaska kom rullande bakifrån på stengolvet. Jag kände igen etiketten när den passerade vår bänkrad. Det blev liksom andakt i hela kyrkan. Prästen gjorde en paus i sin predikan tills flaskan slutat rulla.
När vi kom ut från kyrkan, kändes det perfekt. Morsan hade fått sin julotta. Vi gick hemåt, tiden var fortfarande för tidig för att gå på två ben. Jag frågade henne vad hon tyckte. Sån skiiit, blev svaret. Morsan var alltid ärlig i sina uttalanden. Kanske var det brännvinsflaskan som fick henne ur mod. Nu går vi hem och lägger oss igen…
…så att ni två kan fortsätta doppa i grytan, sa hon och traskade iväg. Tjejen log med en viss rodnad på kinderna. Hon tittade på mig och viskade: ”trodde din mamma hörde dåligt”.
God fortsättning på julen och Gott Nytt År!
Janne
Flytten till landet 
Haha! 🙂
Nån julotta har jag aldrig lyckats ta mig till, men en midnattsmässa en gång i Österrike. Det får räcka… 🙂
God fortsättning!
Tack detsamma!
Doppar i grytan gör jag men går aldrig i julottan. Kyrkan såg förresten ut som ett centralfängelse någonstans i USA, första bilden
Visst ser kyrkan för tråkig ut. Den har vunnit pris i arkitektur. Så är det men det är en annan värld, något som jag inte begriper.
Sista julen jag bodde i Sverige (1951), var jag hos Mor i en by,
6-7 km fr Ludvika, där det hölls otta kl.5 och kl. 7. Det var vacker
nysnö, och jag beslutade mej för att åka skidor till den tidiga ottan.
Det var helt underbart; tyst och vitt – inga bilar på vägen. Utförsbacke
hela vägen. Lutade skidorna mot väggen och gick in. Där var det
levande ljus. Det doftade gran. Varmt och skönt. Dröjde inte länge
förrän jag somnade, Sen klämde orgeln i med ”Var hälsad sköna
morgonstund …”, så högljutt att jag hoppade högt.
Sen blev det uppförsbacke hemåt; mötte min bror och svägerska,
som åkte spark ner till den senare ottan. Julotta var en sån där rutin, som hörde till; man gjorde det bara. Och fina sånger var det ju.
Men, hörrudu, ”din” kyrka var verkligen helt enkelt FUL.
Låter mysigt med skidturen till ottan. Den fula kyrkan har dock ett fint klockspel. En gång var det Europas största, tror jag.