Jag börjar komma ikapp med både det ena och det andra.
Ni minns kanske det här eländet.
Ställningen var för låg.
Nu är ställningen höjd för att det inte ska bli högvatten i båten igen.
Det här upplaget ska flyttas. Ligger på vändplanen som tillhör grannen. Här måste han kunde vända med traktorn när han röjer snö. Tack och lov att snön dröjer.
Det här ska också flyttas och travas.
När jag gick där och kikade, kände jag mig som Albert. Albert och Herbert, skrotupplagets förfigurer.
Började t.o.m. prata som Albert. Den ständiga följeslagaren var med.
Sedan var det till att kavla upp armarna och börja dra tillbaka ockupationen.
Man kan se det som ett pass på gymmet.
Här, bakom Den Gamla Damen, ska det bli ett virkesförråd. Först måste det röjas och grävas.
Upplaget får bli här tillsvidare. Fortsättning följer.
Här i Spanien är det oftast väldigt dåligt med förrådsutrymmen i bostäderna. På gott och ont. Mest på gott – man kan inte samla på sig så mycket skrot… 😉
Hehe, men det blir mindre att kika på. 🙂
Herre je, va´ du jobbar. Om du inte har ett jobb, skaffar du dej.
En pensionärs himmelrike ??? Att ha en ständig kompis, hjälper givetvis.
Tar du ledigt över jul?
På julafton gör jag inte något annat än det nödvändigaste (hönsen och ved). Likaså på juldagen. Kanske kollar film på tv hela dagen. Sedan börjar det säkert klia i fingrarna. Det är trevligt när katten är med. Jag kan faktiskt prata med henne och hon svarar. 🙂
God Jul till både folk och fä på Skorpan! 🙂