Katterna och vi

Idag for vi iväg en sväng till Nässjö. Jag tog tillfället i akt för jag ville till…

Jula

…Jula i Jönköping. De hade kraftig rabatt på oljefyllda elelement och då står snikpensionären på tå. Vi åkte dit efter besöket i Nässjö.

fotovänligt

Besöket i Nässjö, ingen kan påstå att de tillhör de som vill vara med på bild.

nina

Nina stack till mig en bok där vid fikabesöket.

Bok

Hon har koll på alla i släkten. Ger alltid något som träffar prick. Skulle inte vilja ha henne som Kommandora på Skorpan, för då skulle kollen koncentreras. Inte en endaste j.vla smygpilsner. Skulle bli 108 och det vill jag inte i dessa tider.

Jag läste förordet och bläddrade lite i boken och tänkte på mitt leverne med katterna. Ni har läst om katterna här på bloggen.

Det finns:

Majsan

133 inlägg som nämner ”Majsan”…

Skrajsans fönster

…68 som nämner Skrajsan. Hon är ju ”mammekatten”.

Norpan9

Norpan har fått 62 omnämnanden hittills. Fler lär det bli.

Ja erkänner, jag är barnslig med katterna.

ute

Jag brukar försöka få in Norpan efter sena nyheterna på TV4. ”Låt katten vara ute”, säger Kommandoran.

skrajsan

Kan hon säga som har sin katt i knät.

Ikväll längtar jag till sängdags. Då ska jag börja läsa boken.

Det här inlägget postades i Katt. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Katterna och vi

  1. Ama de casa skriver:

    Känner igen det där. Ville också ha in Megasen till kvällen. En gång kom hon inte och jag var upp flera gånger på natten och lockade. Ingen katt… Klockan nio på morgonen stod hon vid dörren.
    – Jahaja, sa jag (och var överlyckligt glad!), vi lär ju aldrig få veta vad hon har pysslat med hela natten.
    Vid tiotiden ringde en granne på och sa att hon hade sprungit ut ur hans garage när han öppnade dörren på morgonen.
    Typiskt katter! 😀

    • Janne skriver:

      Norpan har också blivit instängd några gånger. De är så nyfikna och kvicka, man hinner inte se när de smiter in.

  2. macilane skriver:

    Den boken, som du fått, den ät toppenbra – jag har läst den och …..

  3. Mats Rosborg skriver:

    Katter är härliga djur. Uppväxt med dessa fram till 14-årsåldern. En födde alltid sina ungar i min säng nere vid fötterna, vaktade vid min huvudkudde när jag var sjuk m.m.

  4. Ruth i Virginia skriver:

    Har haft flera katter och gillat dom, men sen kom det en stor
    hankatt, som adopterade mej och maken. Han hade strövat omkring
    i vår lilla återvändsgata och blivit omhändertagen, men VI blev de
    lyckliga ägarna! Han gillade att vara bland folk. Don, maken, och
    Kiko blev de bästa vänner. Kiko följde Don som en hund på kvälls-
    promenaden. Don visslade – Kiko kom omedelbart.

    Kiko började uppföra sej annorlunda; låg med huvudet i ett hörn i köket
    och var sej inte lik. Strax därefter fick vi besked, att Don hade obotlig
    cancer. Kiko kände det. Efter Dons död började Kiko komma hem mer och mer sällan, och till slut, inte alls. Har ingen aning om vad som hände,
    menhan försvann ur vårt liv på samma sätt som han kom in.

    Det är som i ”Tomten” ; ”Varifrån och varthän”.
    Han gav oss mycken glädje under de mer än 10 år han bodde hos oss.

    • Janne skriver:

      Så sorgligt det blev men ni fick 10 glädjande år med katten. Djur har en otrolig förmåga att känna tillstånd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s