Igår var det ledigt. Tankarna på kyrkan fanns ändå i huvudet mellan varven.

När jag styrde mina steg mot under-verkan idag, höll vaktmästarna på att städa. Krafsade och plockade.

Slängde en blick neråt Den Förbjudna Staden. Såg att löven på marken förökat sig med blåsten.

Får ta en sväng med lövsugen på fyrahjul i morgon eftermiddag om det är torrt.

De där dörrarna, som inte går att öppna, retar mig. Jobbet med taket kommer sannolikt ta lång tid, vill förbli ostressad.

Turen på landsbygden och distans från det därhemma fick mig att tänka klart. Flyttade reglarna framför dörrarna.

Fixade till byggställningen. Tog även bort de innersta plankorna för att komma åt taket underifrån.

Lucka upp framför dörrarna och….

…dörrarna upp. Så enkelt var det egentligen.

Där är församlingen i kyrkan. Glada över att se ljuset. Nu ska jag spinna vidare på detta kring kyrkan. En kyrka är en kyrka. Varför kallar vi vedboden för kyrkan?

Det var när jag tittade ut på den en sen kväll. Ljuset var tänt därute och jag skulle hämta ved. Därefter fick vedboden heta kyrkan. (Täta kyrkobesök). Vi har namn på alla hus här, det är Den Gamla Damen, Relaxen, Ungdomsgården, Hönshuset, Skorpebo (där vi sover), verkstaden och Den Förbjudna Staden. I Den Förbjudna Staden finns verkstaden och hönshuset. Resten är förbjudet tills vidare. De markerade har egna blogginlägg. Hönshuset har ni sett 100-tals gånger. Relaxen och verkstaden likaså.

Låt os ta en titt på församlingen i kyrkan.

Predikstolen, där står han och predikar ibland, pastor ved, okluven och hel. Han har smulat några i församlingen som han trampar på.

Tittar man bakom predikstolen, är han inte den nyktraste i församlingen. Ett tag var de ett helvetes halabalo i församlingen. Det var tallveden* som talade i tungor. De blev uteslutna, fanns ingen plats för sådana i kyrkan. Ni vet väl hur tallved* låter i värmen; knastrar, sprakar och ger ingen värme. Bara sot i skorstenen.

Förpassade och tjuriga återvände de till den breda vägen, den som leder till fördärv och den som tar utrymme i Den Gamla Damen. Återvinningen eller grannens helvete? Bortskänkes på Blocket mot avhämtning? Jag vet ännu inte vad jag ska göra med avfällingarna.

Något annat religiöst inslag har vi inte på Skorpan. Majsan gjorde sitt och Norpan fortsätter att hålla musarna borta.

På kvällskvisten gick jag ut för att se dagens verk. Såg ett par gnistrande ögon där i församlingen i ett kusligt sken. Va fan, är det Hin-Håle?

Äsch, det var ju bara Norpan….

*Tallved. En uppmärksam läsare påpekade att det är granved som ligger i Den Gamla Damen. Helt rätt.