Det här inlägget ska jag ägna åt Mulle. Jag tänkte på att Mulle aldrig fått ett eget inlägg här på bloggen.
Tänk så mycket nytta vi haft av den. Har svårt att se att vi skulle klara oss utan en sådan arbetshäst.
Plogning. Första året skottade jag hela tomten.
Vedlassen som släpats över tomten. Detta hade inte bilen klarat.
Med grävaggregatet på…
…kan oönskat grävas bort. Här tar Ylva bort ett trädgårdsland och…
…här gräver kusinen Björne bort rötterna till ett träd.
Mulle kommer senast från Bålsta där Isak växte upp tillsammans med den. Innan dess fanns den i Småland där Lotta och Greger gjorde ett fynd på Blocket. Det visade sig senare att de köpt Mulle av ett par där kvinnan var är en tidigare arbetskamrat till Kommandoran.
Så hamnade Mulle här sommaren 2013. Vi får låna den så länge vi vill men ägarna finns i Bålsta. Man kan säga att vi är fodervärdar till Mulle. Jag får mixtra med den hur mycket jag vill. Lotta och Greger har en annan och större traktor nu.
Mulle är tillverkat 1982 men tuffar på fortfarande. Den har troligen varit i kommunal tjänst. De viktigaste är att sköta om den med oljor.
Motorn, på 16 hästkrafter, spinner som en katt. Bara en sådan sak.
Den är lätt att köra. Även en idiot klarar en manick med hydrostatkoppling. Ett tryck på pedalen och tingesten far iväg åt ena eller andra hållet. Gasen reglerar man med handen. Jag utgår från att alla vet hur en ratt fungerar. Om inte så styr man med den.
Det finns ett kraftuttag som man bl.a. kan använda till att driva pumpen för hydrauliken till grävaggregatet. På baklyften kan man sätta en skopa. Jag använder den mest till att hänga släpet på när inte grävaggregatet sitter där.
På hjulen sitter snökedjor året om till Kommandorans förtret.
Det blir ju sådana spår, brukar hon säga.
Hon har kanske glömt det här eller…
…spåren efter den här.
Förståeligt i så fall. Vem som helst skulle förtränga detta.
Jag har i alla fall gjort mitt för att Mulle ska få fäste i backen i form av vikter på 80 kg. Det går åt när man ska dra 3 kbm ved på kärran.
En sak ska man passa sig för; köra slut på dieselbränslet. Då får man lufta hela systemet. Inte kul.
Därför är jag alltid noga med att tanka innan ett pass med Mulle.
Ja, då så.
Då är det bara att slå ner arslet i sadeln och åka.
Mulle och Norpan, 2 stycken härliga typer.
Javisst, de är tacksamma att skriva om.
Vilken fin kärleksförklaring till Mulle 🙂
Visst då. 🙂
sv: Nej, tyvärr fick vi inte med nån katt hem. Skulle gärna ha en, men den skulle förmodligen ramla ned från terrassen… Så jag avstår.
Klokt men jag har förstått att du gillar katter. 🙂
sv: Nej, jag var oskyldig till att det där fordonet var get-drivet. 🙂
Det såg ut som ett Ama-hyss. 🙂