Känns inte som jag kommer någonvart med det egentliga bygget just nu.
Förra veckan slutade lyckligt, tyckte jag. Det såg spänt ut. Vi var borta i helgen och då måste regnet öst ner.
När vi kom hem hade presenningen kapsejsat.
Minst hundra liter vatten hade tagit bo.
Här en liten film som säger det mesta: (ni på FB har sett den)
Presenningen blev förstörd. Känns som två steg fram och ett tillbaka.
Idag satte jag igång igen. Regeln i mitten bytte jag.
Fick ta mig in i vedboden för att kunna byta den.
En vän på FB tyckte jag skulle göra regeln i mitten högre. Nu är det gjort.
Kommer ni ihåg det här? (Idag har jag släpat hem).
En stunds metallslöjd gav…
…nya ben till partytältet för de gamla var som kokta spagetti.
Det är skönt att ta det lugnt när man inte har någon chef som hänger över axeln. Hon håller sig inne.
Ta en paus och titta på hönsen.
Eller så kan man kolla vad Norpan har för sig.
I morgon ska den nya på. Då måste chefen hjälpa till.
Janne
Haha! Såg kallt ut där i filmen, men monologen osade ganska hett… 😉
Du ska veta att det ekade på Skorpan. 😀
sv: Jo, det var i Indonesien som vi åt nedgrävd gris – duktigt ihågkommet! Fast det var inte på bröllopsresan, utan en annan gång när vi var på Irian Yaya (den indonesiska delen av Nya Guinea).
🙂
Jag har tänkt på den där grisen många gånger…. 🙂
Din blogg, ett ljus i mörkret!
Tack Jari!