Dagarna gick fort, vart tog de vägen? Jag menar julhelgen. Julen försvann fort.

Vi stack iväg till Nässjö på julafton för att lämna julklappar och äta en jullunch. Vättern såg kall ut. Jag frågade Kommandoran om hon trodde att Nina fixat ”dopp i grytan”. Det har hon säkert, svarade hon. Jag tänkte på dopp i grytan resten av färden.

Vi kom fram till en tomteverkstad. Nina hade satt fart på Fredrik och hans bröder.

Kommandoran lade julklapparna under granen. De som hon köpt då och då under ett halvår.

Barnen var förväntningsfulla men det var länge till att tomten skulle komma. I alla fall som barn ser det.

Vad är väl ett julbord utan att det går en hund nedanför och väntar på tappade godsaker?

Julbordet. Det bästa i år med doppegryta. Omeletten med räkstuvning var djävulskt god. Tre doppemackor blev det. Jag frågade en av Fredriks bröder om han gillade doppemacka. Jag äter inte bröd som blivit blött, svarade han.

Julmiddagen blev perfekt. Vi i den äldre generationen fick tunga ögonlock.

Barnbordet fick mig att tänka på barndomens jular. Mormor dukade för oss barn på ett litet bord.

Kalle Anka blev ett utmärkt tillfälle till att nicka till.

Ja, det var ju förstås inte bara vi äldre som såg på Kalle Anka med ett öga. Minstingen Emil, 13 dagar, gjorde oss sällskap.

Sen kom den stora stunden.

Tomten kom till alla barnen, stora som små.

Ögonen tindrade på barnen som tackade tomten för varje julklapp.

Vi äldre satt och ruskade på huvudet åt de berg av paket som växte framför varje barn. Som gamla gör.

Fredriks farmor Elly är snabb i repliken.

Efter julklappsutdelningen bjöds det på julgröt. Kommandoran och jag var mätta och åkte hem till katterna. Vi skulle ha haft julklappsutdelning hemma men sparade den till juldagen.

Det blev en sådan där mysig julafton som när man hade barnen hemma.

Tack Nina och Fredrik!

Detta inlägg kan tyckas ligga sent i tiden men på Skorpan har slöheten härskat.

Nu skulle vi få besök från Värmland till Nyåret. Mer om detta senare, tror jag slöar några dagar till.